Bulletiner från Vita Huset

Radio Mercur – radiopionjär till sjöss

Jag fick nyligen vänliga kommentarer och mejl från en dansk läsare, boende i Provence, Frankrike. I sin blogg skriver Pia-Charlotte  bland annat om den danska “piratsändaren” Radio Mercur, som hon lyssnade flitigt till när stationen sände till Danmark från internationellt vatten i Öresund 1958-62 samt under en period från Stora Bält. Detta föranledde mig att i gömmorna gräva fram en artikel som jag skrev om stationen för några år sedan. Här följer alltså i korthet historien om Radio Mercur.

Rundradiosändningar från havet är en gammal företéelse. Många exempel finns på stationer som sänt från fartyg i olika sammanhang. Till exempel så var det på 30- och 40-talet vanligt att man sände musik som hälsning till mötande fartyg över skeppsradion. Men när det gällde att använda sig av en radiosändare ombord på ett fartyg förankrat på internationellt vatten för att kringgå ett radiomonopol så var ett antal danska entreprenörer faktiskt först i världen. Radio Mercur kom att stå modell för många andra s k offshore-stationer. Historien om Radio Mercur har onekligen många poänger. Den börjar med en dansk vagabonds kringflackande i medelhavsländerna och slutar med det sista sjöslaget i Öresund mellan två så osannolika fiender som Danmark och Libanon.

Från madrasser till Medelhavet

Peer Jansen hette en ung man som under 50-talets första hälft hade en lärlingsplats på madrassfabriken Nordisk Fjaer. Egentligen var det inte vad han önskat då han mycket hellre ville bli radioreparatör. På kvällarna lyssnade han i likhet med många andra runt om i Europa på de engelska sändningarna från Radio Luxembourg och AFN. Den danska monopolradion var vid denna tid fokuserad på bildande och kulturella program och populär musik saknades nästan helt. Mellanvågsbandet blev alltså ett musikaliskt andningshål för Peer Jansen, men däremot så var inte platsen på Nordisk Fjaer hans likör.

Till slut tröttnade han på allt, tog sin gitarr på ryggen och reste iväg ut i Europa utan mål. Han tog ströjobb här och där och under sin resa kom han så småningom till medelhavsländerna. Klimatet tilltalade honom men han skulle under denna resa komma i kontakt med något ännu mera intressant. I farvattnen vid Tolvöarna utanför Rhodos låg ett fartyg, m/v Courier, som sände Voice of America’s program till Europa och östblocket. Stationen sände utan att ha tilldelats frekvenser av den europeiska radiounionen och sågs säkerligen som en pirat av makthavarna bakom järnridån. Sakta började ett ljus gå upp för Peer Jansen. Radio Luxembourg…. fartyg på internationellt vatten… Helt plötsligt fick Peer en enorm brådska tillbaka till Danmark. Nu hade han kommit på en ide. En ide som skulle utmynna i ett mediaäventyr som överträffade såväl hans egna som andras förväntningar.

Kan Voice of America så kan vi

Peer:s ide var att kringgå det danska radiomonopolet genom att upprätta en station ombord på ett fartyg i internationellt vatten. En radiostation som liksom Radio Luxembourg och AFN skulle erbjuda underhållning och populär musik. Han sökte upp sin kusin Børge Agerskov, som läste juridik på Köpenhamns univeritet för att få hjälp. Det visade sig att det var fullt möjligt att kringgå radiomonopolet genom att placera en station på internationellt vatten i Öresund. Peer lyckades också att intressera sin nuvarande arbetsgivare, Ib Fogh, att gå med i projektet som finansiär. Fogh var grossist i guldsmedsbranschen och såg möjligheten till goda förtjänster med radioprojektet.

Vid denna tid var FM-apparater inte speciellt vanliga i Danmark, men man beslöt sig för att använda FM, främst p g a möjligheten att använda en mindre antenn. Det f d lastfartyget Cheeta inköptes 1957 från en kapten Gerhard Thiele, som seglat frakt mellan Stockholm och Antwerpen i många år. Båtens nya namn blev Cheeta Mercur. Sedan gällde det att få fram en radiosändare. En  radioamatör som var känd för att vara duktig på elektronik och att bygga radioutrustning, William Pedersen – till yrket cykelreparatör – engagerades till att bygga en radiosändare och studioutrustning.

Skeppet seglades till ett skeppsvarv i Stege på Møn för att utrustas. Anledningen till att man valde detta varv var att det låg avsides. Man försökte hålla projektet hemligt men snart började ryktena spridas om det mystiska skeppet i Stege hamn och i en lokaltidning spekulerade man i om det möjligen kunde röra sig om en flytande radiostation. Det var i detta sammanhang som uttrycket ”piratsändare” myntades. Nu insåg man på Radio Mercur att det var hög tid att gå ut och berätta om projektet. Huvudmännen Fogh och Jansen presenterade sig som agenter för ett anonymt konsortium från Schweiz. I själva verket var den ende inblandade schweizaren advokaten Flachsmann som skötte radions bolag i Liechtenstein. Fartyget var registrerat i Panama och chartrades sedan av bolaget i Liechtenstein. Till sist hade man ett bolag i Danmark som hade som uppgift att producera radioprogram och sälja reklam.

Radio Mercurs sändarfartyg Cheeta

Försenad start

Sommaren 1958 var det dags för premiär för Radio Mercur. Tekniska problem och hårt väder gjorde att starten sköts upp gång på gång. Till sist bestämdes premiärdagen till den 2 augusti 1958 och Radio Mercur hade lyckats sälja in en hel del reklam. De deltagande företagen satte in stora annonser i de danska tidningarna om de program de sponsrade. Stationen skulle sända sex timmar dagligen: från kl 18 till 24 på FM 93.12 MHz. På premiärkvällen drabbades stationen på nytt av problem med tekniken samt hårt väder. Detta gjorde att mottagningen blev mycket dålig på många håll i den mån man hördes överhuvudtaget. Dagen därpå hördes man bättre och nådde så långt som till Malmö. Programmen spelades huvudsakligen in i land och banden fraktades sedan ut med båt till Cheeta. Ett riktigt scoop var när man den 12 augusti 1958 lyckades engagera entertainern Victor Borge som spelade in en show för Radio Mercur.

Ja, Radio Mercur var igång men det dröjde innan pengarna började rulla in. Många medarbetare i staben på närmare 100 personer arbetade utan lön i avvaktan på att pengar till löner skulle komma in. Räddningen för stationen blev ett lån från finansmannen Alex Brask Thomsen som tog Radio Mercur genom den första svåra tiden. Så småningom blev ekonomin allt bättre och personalen fick sina löner.

Myteri på piratskeppet

I takt med att reklampengarna rullade in så växte missnöjet bland medarbetarna på Radio Mercur. Främst vände man sig emot reklamernas inverkan på programmen och man hade svårt att komma överens med Ib Fogh. Denne hade liksom Peer Jansen nu flyttat utomlands av skatteskäl och båda levde ett lyxliv som finansierades av intäkterna från radion. Missnöjet med ledningen fick ett antal Radio Mercur-medarbetare att i början av 1961 bryta sig  ur samarbetet och etablera en konkurrerande station. Det var ett antal av nyckelmännen bakom Radio Mercur som nu gick sin egen väg och tillsammans med finansmannen Alex Brask-Thomsen startade Danmarks Comercielle Radio – DCR. Denna kanal kom att få en mera finkulturell framtoning än sin konkurrent.

Skeppet Nijmah Al Hazz inköptes och utrustades i Rotterdam. För att undgå myndigheternas beslag så installerades själva radioutrustningen ute på öppen sjö under resan till Danmark. Skeppet döptes om till Lucky Star och registrerades i Libanon. Den 15 september 1961 startade DCR sina sändningar på 93.97 MHz och man använde en Siemenssändare på 5 kW samt en amerikansk antenn av ”turnstyle”-typ som gav en reell uteffekt (ERP) av 44 kW.

Samtidigt som DCR förbereddes så hade Radio Mercur tagit ytterligare ett sändarfartyg i bruk: ett norskt passagerarfartyg som hette Mosken och döptes om till Cheeta II. Tidvis experimenterade man med stereosändningar genom att sända på två olika frekvenser och för att kunna ta emot i stereo så måste lyssnarna använda två mottagare, inställda på de olika frekvenserna. Efter hand placerades Cheeta Mercur i Stora Bält i ett försök att göra Radio Mercur till en rikstäckande kanal. Snart kom man underfund med att den större och mera sjövärdiga Cheeta II var lämpligare att använda i de hårdare vattnen i Stora Bält och båtarna fick byta plats. Efter en grundstötning den 12 februari 1962 såldes Cheeta Mercur till Britt Wadner, som under ett antal år skulle kämpa mot  svenska myndigheter med sin Radio Syd tills den svåra issituationen i Öresund tvang henne att 1966 avbryta sändningarna.

Sändarfartyget Cheeta II med Skipper Kaj i förgrunden.

Redan 1958 hade svenska program börjat sändas från Cheeta Mercur under namnet Skånes Radio Mercur genom att radioentusiasten Nils-Erik Svensson (NES)  från Landskrona köpte sändningstid över stationen.

Maskinrummet ombord på Cheeta. Från vänster: Ib Fogh, Britt Wadner (senare Radio Syd) och Nils Eric Svensson, mera känd som NES.

Sjöslaget i Öresund

DCR:s saga blev kort. Den 29 januari 1962 gick DCR och Radio Mercur samman och den nya stationen kom att fortsättningsvis heta Radio Mercur då namnet var väl inarbetat i Danmark. Ett villkor för sammanslagningen var att Ib Fogh lämnade företaget vilket också skedde. Under Radio Mercurs hela levnad hade den danska regeringen letat efter möjligheter att stoppa sändningarna. 1962 förbereddes ett lagförslag som skulle kriminalisera så kallade piratsändningar från öppna havet. När trafikminister Kai Lindberg återvände från ett möte med sin kollega Gösta Skoglund i Stockholm kunde han ge beskedet att piratradiolagen skulle träda i kraft den 1 augusti 1962. Detta kom som en chock för Radio Mercur-folket som hade räknat med en längre avvecklingsperiod och nu fick bara några veckor på sig innan man skulle stänga. Vid midnatt den 31 juli avslutades tack och farväl-programmet från Radio Mercur och Britt Wadner med Radio Syd var nu ensam i etern från Öresund.

Lucky Star låg dock kvar på sin vanliga position. Den 13 augusti 1962 hördes Radio Mercur i etern på nytt och man sände en hel del gamla bandade program. De tidigare medarbetarna förnekade allt samröre med stationen och det uppgavs att västtyska intressenter stod bakom. Danska myndigheter förberedde en aktion mot Lucky Star för att stoppa piratsändningarna. Det var dock inte helt enkelt därför att man i realiteten skulle kränka libanesiskt territorium genom att borda fartyget. Vad som gjorde att  man ändock vågade steget var att man märkt att cederträdet på den libanesiska flaggen i aktern på fartyget saknade ett par grenar och flaggan var uppenbarligen en förfalskning. Således kunde man misstänka att fartyget saknade registrering. Dessutom förekom ett rykte om att ett mord skulle ha begåtts ombord på Lucky Star men att detta skulle vara orsak till att fartyget bordades har inte kunnat bekräftas.

I gryningen den 16 augusti 1962 närmade sig tullkryssarna Knud och Valdemar Lucky Star från den svenska sidan av Öresund. Poliser och ett flertal civilpersoner, bl a jurister, bordade fartyget. De överrumplade männen ombord på piratskeppet tog det med ro och bjöd sina oväntade gäster på öl. Fartyget bogserades in till Tuborgs hamn och kaptenen Dan Karanker samt sändningstekniker Leif Knudsen kom så småningom att dömas till böter för sin delaktighet i de olagliga sändningarna.

Bordningen av Lucky Star ute i Öresund.

Under åren har namnet Radio Mercur dykt upp i olika sammanhang. Bland annat har danska program sänts med detta namn på Mallorca och en tid fanns en FM-station i Danmark med namnet Radio Mercur. Fribytaren i Öresund kom att få många efterföljare till sjöss. Ni som är intresserade av att läsa mera om Radio Mercur rekommenderas boken Pirater i æteren samt Fredrik Karén:s bok Piratdrottningen. Båda böckerna säljs bland annat av Sveriges DX-Förbund. Tack till Göran Carlsson för bilder. Mera om Radio Mercur, DCR och Radio Syd finns på hans hemsida.

Läs även vad andra bloggar skriver om Radio Mercur, DCR, piratradio, Lucky Star, radio, nostalgi, offshore radio

Prenumerera på min blogg (RSS) och Kommentarer (RSS).

Tags: offshore radio, piratradio, piratsändare, Radio, Radio Mercur