Bulletiner från Vita Huset

Pirate Bay – en politisk rättegång

Det är ingen tvekan om att dagens dom i Pirate Bay-målet är en politisk dom. Underhållningsbranschens lobbyverksamhet har givit resultat. Men kommer detta att stoppa spridandet av musik och film mellan privatpersoner? Tro inte det. Nej, tekniken kommer att förfinas och fildelning kommer att bli allt svårare att övervaka. Men det paradoxala är ju att hela apparaten är så fruktansvärt onödig. Vad har branschen egentligen förlorat på fildelningen? Har man kanske i själva verket vunnit ett stort marknadsföringsvärde?

Filmbolagen 20th Century Fox och Columbia yrkar tillsammans skadestånd på drygt 16 miljoner kronor. Skivbranschen yrkar på skadestånd i storleksordningen 23 miljoner kronor och detta är baserat på 6,50 euro per skiva plus kringkostnader (marknadsföring, varumärkesintrång m m) på ytterligare 13 euro per skiva. Men hur har då beloppet beräknats? Hur kan man bevisa ett inkomstbortfall när man inte vet hur många skivor som skulle ha sålts om Pirate Bay och liknande tjänster ej funnits? Aftonbladet citerar skivbranschens advokat Peter Danowsky:

– Den verkliga skadan är sannolikt ännu större. Det är svårt att beräkna hur det här ska ersättas. Men ett sätt att starta en beräkning är att titta på hur många som laddat ner. Ingen kan veta hur många låtar som skulle laddats ner lagligt online om inte The Pirate Bay funnits.

Du har så rätt, Danowsky. Det är inte bara svårt att beräkna en eventuell ekonomisk skada. Det är även orimligt att kräva ersättning på dessa grunder. Branschen höftar till med ett belopp som inte kan motbevisas och hoppas att detta ska avskräcka andra liknande tjänster från att agera. Om vi skulle vända på resonemanget: vad är värdet av den marknadsföring som artister och upphovsmän erhållit genom att deras alster spridits vidare till en ny publik? En publik som i många fall blivit köpkunder men som annars inte skulle ha köpt några av upphovsmännens verk överhuvudtaget? Hur många färre skivor hade sålts utan hjälp från Pirate Bay och liknande tjänster?

Nu frågar jag mig dessutom följande:

När kommer ett åtal mot Google och andra sökmotorer som ju faktiskt också används för att hjälpa till att sprida upphovsrättsskyddat material? Vad är skillnaden mellan Google och Pirate Bay frånsett att den senare tjänsten må ha ett något mera provocerande namn? Vilket ansvar kan man egentligen lägga på en mellanhand och varför har Pirate Bay en större skuld än Google? Även Google är i högsta grad reklamfinansierat men hittills har ingen i branschen kommit på idén att starta ett korståg mot denna sökmotor. Har Google kanske bättre advokater och ses som ett svårare mål att angripa? Trots allt är ju Google bara en sökmotor bland andra, låt vara att den är tämligen stor och betydande. Men i morgon kan den ha spelat ut sin roll. I cybervärlden går utvecklingen snabbt.

Branschens syn på pirater i olika sammanhang är ingenting nytt. När piratradio kom till våra kuster i samband med starten av Radio Mercur i Öresund 1958 så var grammofonbolagen ytterst ovilliga att släppa ifrån sig skivor till stationerna med motiveringen att försäljningen skulle minska om skivorna spelades i radio. Nu hör det till saken att populärmusik ytterst sällan spelades i någon av statsradiokanalerna i Sverige och Danmark. I Sverige hade vi Grammofontimmen som alltid började med en marsch och slutade med en marsch. I bästa fall kunde detta timslånga program innehålla 2-3 låtar som en ung publik gillade. Piratradion blev med andra ord en ypperlig marknadsföringskanal för nya artister vilket grammofonbolagen snart insåg. Framför allt genom tillkomsten av Radio Nord tvingades Sveriges Radio att öppna moteld genom att starta sin egen melodiradio, eller ”skvalkanal” om ni så vill. En piratradiolag genomfördes och fram till att privat lokalradio infördes i Sverige så rådde ett radiomonopol. Nu har vi i stället ett oligopol med en samling kanaler som alla låter ungefär lika tråkigt (värst är rixtöntarna). Hur marknadsför branschen i dag smal musik som inte platsar på PLR-stationernas rotationslistor? Egentligen är läget i dag tämligen likt situationen på tidigt 60-tal med den skillnad att vi har flera tråkiga kanaler i stället för en.

Rättegången mot Pirate Bay är fullständigt onödig. Men det faktum att så många fildelar borde ge branschen en fingervisning om att många kunder hellre väljer ut låtar att köpa via nedladdning än att köpa en hel CD för nästan 200 kr där ett flertal spår bara är utfyllnadsmaterial. Varför ägnar sig inte branschen åt att utveckla sina nätförsäljningstjänster i högre grad än att satsa på ett distributionssätt som redan är mer eller mindre dödsdömt? Hört talas om kundinriktad verksamhet? Satsa mera på att sälja ljudfiler via nätet i stället för att jaga pirater.

Apropå dagens datum: nog är det lustigt att piratradiofilmen The Boat that Rocked har premiär just i dag?

Tags: 20th Century Fox, Columbia, fildelning, nedladdning, Pirate Bay, pirater, piratradio, Radio Mercur, Radio Nord, rixtöntarna, skivbranschen