Den magiska kitteln

January 14, 2010 – 12:31 pm

Nytt decennium och nya insatser! Ja, ganska mycket hinner hända på ett decennium. Under det andra decenniet på 1900-talet hanns bland annat ett världskrig med (det första i ordningen). Men nog ska väl detta decennium bli bättre? Inte för att riskerna har minskat och resurserna har onekligen ökat för den som har ont i sinnet. Krig är också ett sätt att få hjulen att snurra och få fart på industrin, om dock ett nog så diskutabelt sätt. Vågar vi hoppas på att detta 10-tal ska bli lugnare än det förra?

Vad är det egentligen som gör att vi måste kriga, i stor som liten skala? På det personliga planet, i yrkes- och umgängeslivet, mellan länder och religioner? Är det ett sätt att bevisa att det är vi som har rätt? Den ultimata självhävdelsen? Min Gud är större än din Gud och du har fel! Ja, mera behövs egentligen inte. Men tänk om vi inte hade några former av religion alls? Skulle människosläktet andligen utarmas utan tron på en högre makt? Eller kan man dyrka sin egen Gud eller vad man nu vill kalla det och ändå ha respekt för de som tror annorlunda?

Respekt, ja. Hur många rörelser av olika slag har inte med olika grader av våldshandlingar sagt sig kräva respekt. För mig är respekt något som man måste förtjäna och inget som man kan kräva. Men kanske får man en annan syn på saken om man lyssnar alltför mycket till uttolkarna (eller vantolkarna) av olika “heliga” skrifter. Världen är full av svaga människor som följer den som gapar högst. Icke minst inom politiken. Religion och politik har många gemensamma nämnare, bland annat den att alla medel är tillåtna för att övertyga individen om att just ”vår” väg är den rätta. Individen är i dessa sammanhang en betydelselös del av den stora massan trots att det är just individer som tillsammans utgör den stora massan.

Vad är det som gör att somliga människor halkar snett trots att de på papperet har de bästa tänkbara förutsättningar att lyckas i livet? ”Hur kunde det gå så, han/hon hade ju allt serverat. Ändå blev det så fel”. Hur kommer det sig att så många använder sin begåvning på ett så obegripligt sätt? Vad är att lyckas i livet? Vanliga måttstockar är ekonomisk standard, status och ägodelar men en dag har detta ingen betydelse längre. Åtminstone inte för oss själva. Men vilka normer man än använder så kvarstår en paradox: många har alla förutsättningar att lyckas oberoende av hur man definierar begreppet lyckas – ändå så når de aldrig ända fram. Vilken liten komponent är det som saknas?

Jag kommer att tänka på den gamle apotekaren John Styth Pemberton som en kväll 1887 gjorde vad han då måste ha tyckt var sitt livs mest lyckade affär. Han sålde för 2 300 dollar en gammal kopparkittel, en slev och en papperslapp med ett recept till Asa Griggs Candler, som satsade alla sina besparingar på ett bräde. För Pemberton hade dessa saker inget större värde. Han hade själv använt sig av receptet utan större framgång. Vad hände? Jo, snart började oanade rikedomar att flöda ur denna kittel. Med hjälp av den komponent som Candler tillförde så byggdes från denna kittel ett världsomspännande företag upp som under år 2008 omsatte 31.994 miljarder dollar. Ett av de starkaste varumärken vi känner hade setts dagens ljus. Ja, det handlar om Coca Cola.

Detta varumärke må ge många obehagliga associationer vare sig man tänker i termer av kulturimperialism eller dåliga matvanor. Men det riktigt intressanta tycker jag är vad det var som Candler egentligen tillförde som Pemberton hade missat. Varför lyckades han när säljaren misslyckades? Vad var den felande komponenten?

Svaret är helt enkelt: fantasi.

Ja, det var vad som behövdes. Förutsättningarna fanns redan där men det gällde att ha fantasi nog att frammana den vision som var en förutsättning för att komma vidare. Fantasin är ett underbart instrument och en förutsättning för så oändligt mycket. För att en förändring ska komma till stånd fordras en vision och för att kunna skapa en vision krävs fantasi. Det är människor som undertrycker sin fantasi som blir lätta offer för religiösa fundamentalister och skrupelfria politiker. Fantasi är en förutsättning för konst, musik, litteratur och överhuvudtaget alla kulturyttringar. Fantasi får oss att tänka, reflektera och ifrågasätta.

Låt oss använda vår fantasi för att göra detta decennium till det bästa hittills!

Tags: , , , , , ,

Post a Comment