Bulletiner från Vita Huset

Välkommen hem, Frida!

Ja, vem kan motstå en sådan underbar varelse? Kanske kommer detta inlägg något sent då jag och Frida träffades för första gången den 17 juni och hon kom hem till Vita Huset den 14 juli 2010. Men det är ingen tvekan om hur välkommen du är.

Jag fick kontakt med Boel och Jan-Åke på kenneln Patou Nordique under våren 2010 när jag hittade deras hemsida på nätet. De annonserade då på hemsidan om omplacering av en pyrenéerhanne, Nalle, då tre år. Så småningom blev det ändå så att han stannade kvar hos familjen men däremot så planerades valpar under maj. Den 7 maj föddes en kull på sju valpar, tre killar och fyra tjejer. Så blev det bestämt att jag skulle åka till Linderöd nära Hörby i Skåne för att titta på en valp och man kan lugnt säga att mottagandet var överväldigande när jag anlände dit på kvällen den 17 juni.

^

Någonstans fanns hos mig en önskan om att det skulle bli en helvit pyrrevalp. Kanske var det minnet av Izza – min första pyrre – och Ona som gjorde det. Det är för övrigt Izza som syns på bilden i sidhuvudet på bloggen.  Ja, det fanns också en helvit tikvalp i kullen – men den som först tog kontakt med mig var en alldeles otroligt mysig tecknad valp, Fylgia. Det var ingen tvekan om vem hon valt ut och hon ville bra gärna följa med mig hem. Frida förhöll sig något mera tillbakadragen och hon var något lugnare än de andra valparna i kullen. Som Boel uttryckte det: Hon är som tjuren Ferdinand, som gillar att sitta för sig själv.

Nedan ser vi Frida längst till vänster och Fylgia bakom henne. Ja, detta val var inte det lättaste.

Jag förstod snart att planer fanns på att behålla Frida på kenneln för att sätta nya pyrrar till världen. Egentligen var både Fylgia och kennelägarna överens om vem som skulle bli min nya vän men det var sannerligen inget enkelt beslut att ta. Det slutade med att jag betalade handpenning på en valp för att återkomma senare under sommaren men fortfarande hade vi inte kommit överens om vem det skulle bli. Efter en kväll med rock’n’roll och musik i mängder på Svaneholms slott så körde jag sakta hemåt medan jag lyssnade på kungabröllopet på bilradion. Daniel och Vickan hade i alla fall hittat rätt men hur skulle det bli i detta fall? Fortsättning följer….

Till alla som följt min blogg: beklagar min långa frånvaro. Som ni märker är jag nu tillbaka och jag får väl citera journalisten Sir William Neil Connor vars kolumn i tidningen Daily Mirror låg nere under andra världskriget. Sin första kolumn efter krigsslutet inledde han med orden: “before I was so rudely interrupted”.

Tags: Frida, Linderöd, Patou Nordique, pyrenéerhund, pyrre