Bulletiner från Vita Huset

I dag för femton år sedan

Kommer ni ihåg vad som var bland det första ni blev medvetna om på morgonen denna dag för femton år sedan? Det var inte på långa vägar en så solig och fin dag som i dag. Nej, i själva verket var det en fruktansvärt ruggig morgon, särskilt ute på Östersjön. Stormig. Kall. För många av oss började denna dag med att vi helt förstummade tog del av extranyheterna i radio och TV. Flaggor på halv stång över hela landet.

Ja, jag tänker på Estonia. En dag som i dag är det svårt att föreställa sig att detta faktiskt hände i slutet av september om man betänker hur fin denna månad varit i år. En bloggare som jag precis fick kontakt med berättar om sitt alldeles speciella förhållande till denna dag och en person som var med ombord. Följde Estonia i djupet. Läs hans berättelse på http://pierreisacsson.blogspot.com/ 

För övrigt så kan jag meddela alla våra vänner att Ona mår hur bra som helst och jag har just klippt klorna på henne. Nu ligger hon och kopplar av i favorithörnan på kontoret. Hon hälsar så gott till er alla. Hennes ben blir hela tiden allt starkare och hon är nu precis lika pigg och rörlig som förut. Ja, just denna dag känns det som en dyrbar gåva att hon finns hos mig och mår bra.

Ha det bra mina vänner!

Ona tillbaka i Vita Huset

Nu tycker Ona att det är hög tid att börja blogga igen. Ja, hon hälsar alla våra vänner att hon mår bra och nu är tillbaka i Vita Huset. Det går oväntat bra att gå i trappor och promenaderna blir längre och längre. För säkerhets skull så får hon litet stöd av en sele i trapporna men för övrigt går det jättebra. Då båda frambenen är stelopererade så kan hon inte längre böja lederna som förut och det gör att hon får en något annorlunda gång och att lederna inte längre har någon stötdämpande funktion. Det gäller med andra ord att se till att frambenen inte utsätts för häftiga påfrestningar. Inga hopp från hög höjd!

Tack till er som hjälpte Ona att komma tillbaka. Bagarmossens Djursjukhus gjorde inte bara ett bra jobb med operationen utan vi möttes även av en välvilja och ett engagemang som är enastående. Visst får man en känsla av att det är sanna djurvänner som jobbar där och det känns tryggt att veta. Nu är min bästa vän äntligen hemma igen och hon är lika pigg och glad som vanligt. Efter regn kommer sol, efter natt kommer gryning. Denna kväll känns allt bara behagligt och vi ser fram emot många härliga dagar tillsammans.

Tack än en gång!

Midsommar vid Skanstull med Ona

Normalt brukar Ona och jag dra oss tillbaka till Hälsingland i midsommartid för att varva ned och tanka litet Hälsingeenergi. Men detta år blir ett litet undantag. Hon kunde i dag lämna djursjukhuset och man hade fått bukt med infektionen. Sedan kan man ju tycka att det var onödigt att den skulle behöva inträffa alls då det borde ha kunnat undvikas genom att ge henne antibiotika efter operationen. Men det viktiga är att hon fått komma hem igen. Detta utan att de drygt 27 000 kronor i kontanter som först krävdes för att lämna ut henne erlades. Nu är tydligen direktregleringen med försäkringsbolaget klar och den överskjutande delen faktureras på tio dagar. Det gäller med andra ord att sälja en hel del vinylskivor så om ni känner några skiventusiaster, skicka dem till www.rock.x.se  där jag säljer av rubbet till halva priset för att dra ihop till Ona’s sjukhusräkning. Jag släpper gärna även saker ur egen samling om det är något speciellt som önskas. Vinyl kan ersättas men det kan inte Ona!

“Hem” är i detta fall Söder, vid Skanstull. Alltså hos Ona’s gamla familj. Tills hon är återställd och klarar av att gå i trappor igen så får hon hålla sig borta från Vita Huset. Under helgen stannar jag hos Ona då de övriga åker bort över midsommar. Men det känns riktigt skönt att vi för första gången på länge får vara hos varandra litet längre. När man levt tillsammans dag ut och dag in i så många år så känns det onekligen tomt och konstigt när hon inte finns vid min sida. Midsommarblomster kan vi kanske hitta i Ona’s favoritställe Bjurholmsparken som ligger nära och bra. Just nu känns Vitabergsparken för avlägsen även om jag vet att Ona trivs där. Men det gäller att ta ett steg i taget. Walk, don’t run….

Trevlig midsommar alla kära vänner!

Min bästis Ona och bloggmobbarna

Äntligen har Aftonbladet upptäckt vad vi vetat länge: Djuren är våra bästisar! Eller våra “nya” bästisar som man uttrycker det. Men jag tror nog att många av oss kan skriva under på att det hela tiden varit så och den ordlösa kommunikation som sångerskan Sofia Källgren berättar att hon har med sin kära islandshäst känner många av oss igen. Ja, att det finns gott om djurvänner bland oss framgår inte minst av alla underbara människor som på bästa sätt försökt hjälpa Ona att komma tillbaka.

Jag börjar inse att det faktiskt finns godhet i bloggosfären. Det går att sprida positiva budskap i stället för att mobba andra och sprida elakheter. Men kanske stundar nu kärvare tider för dessa hatbloggare? Utan mediernas uppbackning så är de ju, ja just det, ingenting.

För övrigt så är senaste budskapet från Bagarmossens Djursjukhus att Ona blir kvar i första hand tills i morgon torsdag och att inga ytterligare skador på hennes högra framben kunnat upptäckas. Förhoppningsvis är detta en infektion som kan behandlas med antibiotika.

Ona update: Det blev en hård dags natt

Ja, genom att citera Anita Lindblom’s tolkning av en gammal Beatlesklassiker så tycker jag att vi kan sammanfatta gårdagen riktigt bra. När jag kom in till Stockholm så visade det sig att Ona inte kunde stödja på höger framben och det var rött och svullet och sårvätska trängde ut genom operationsärren. Det blev alltså omgående färd till Bagarmossens Djursjukhus (vi börjar att hitta vägen nu). Väntan blev ganska lång då en hund med andningsstillestånd kommit in precis före oss och den begränsade nattpersonalens alla krafter koncentrerades på livsuppehållande åtgärder. Jag hoppas innerligt att de lyckades rädda vovven.

Även om Ona hade ont så var ju inte vårt ärende akut på samma sätt så det blev timma efter timma av väntan ute i bilen. Ona fick ligga kvar i baksätet och lyckades faktiskt slumra till mellan varven. Vi kom in strax före midnatt och röntgen gav vid handen att det förmodligen handlade om en infektion då inga fysiska skador kunde upptäckas. Nu väntar jag som bäst på besked från djursjukhuset. Återkommer. Tack alla underbara människor för ert stöd! Inte bara vad gäller konkreta ekonomiska bidrag för att hjälpa Ona utan även för att ni hjälper till att sprida budskapet om denna blogg och om Ona via era nätverk. Det gör stor skillnad. Än en gång: ett stort tack från Ona och husse.