Bulletiner från Vita Huset

Mindre lyckade bilnamn

Det är inte alltid marknadsavdelningen på bilfabrikerna lyckas. Ford Edsel lär ha misslyckats bland annat på grund av grillens design som kunde ge ekivoka associatoner. Men vad sägs om följande klavertramp, förmedlade av Oddee.com:

Mazda LaPuta (puta = spanska för ”hora”)
Mitsubishi Pajero (pajero = spanska för ”runkare”)
Nissan Moco (moco = spanska för ”snor”)
Buick La Crosse (i fransktalade Quebec betyder LaCrosse ”onanerande tonåringar”)
Chevrolet Nova (no va på spanska = ”går inte”)
Opel Ascona (ascona betyder i Portugal och delar av Spanien kvinnligt könsorgan)
Honda Fitta (kommentarer överflödiga)
Daihatsu Charade (en charad – är detta alltså inte en bil på riktigt?)
Dodge Swinger – bilen för er som gillar att byta partner då och då
AMC Gremlin (gremlin – det där ondskefulla lilla djuret som förorsakar närmast olösliga fel på tekniska prylar)

Det var bättre förr

Ju förr desto bättre…. I alla fall så kan jag inte låta bli att tycka det var högre klass på humor förr. Jag har precis under arbetet suttit och lyssnat igenom en samling guldkorn med Povel Ramel och hans vapendragare. Ja, det är inspelningar från 1942-52. Mossigt? Nej, jag måste säga att den underfundighet, lekfullhet och mångsidighet som går som en röd tråd genom Povels digra produktion är något fullständigt enastående och materialet är lika kul än idag trots att jag hört det så många gånger under åren. Dessutom var Povels kännemärke att hela tiden vara aktuell och skriva material om samtida företéelser. Hade han varit med oss idag så hade han säkert haft ett och annat att säga om blogghysterin. Skulle inte förvåna mig om han tagit på sig en blond peruk och annan rekvisita när han framfört sin nidvisa om bloggosfären.

Har vårt sinne för humor avtrubbats med åren? Räcker det idag med att två talanglösa töntar publicerar en massa dynga utan substans, uppbackade av medierna? Är detta vad marknaden frågar efter? Visst finns det lysande komiker idag. Björn Gustafsson tycker jag är ett bra exempel och det finns många andra. Men många åter verkar tycka att det genomarbetade är för jobbigt och tar hellre genvägar. Då blir resultatet också därefter.

Är det vi själva som är ansvariga för att nivån på underhållning och humor har blivit sämre genom att ställa för låga krav? Ignorerade vi eländet så skulle ju grunden slås undan för alla dessa pseudofenomen som promotas hejvilt av mediesektorn. Under åren har det talats föraktfullt om bondkomik och dålig underhållning men det var innan bloggidolerna gjorde entre. Helt plötsligt så framstår Åsa Nisse-filmerna som djupsinniga psykologiska mästerverk vid en jämförelse. Vad sägs om detta exempel på vardagsdramatik? Vi förflyttar oss till Vetlanda 1958 – det första året med kvinnliga poliser i Sverige.

Skämt eller allvar?

Årets aprilskämt? Ja, jag var först övertygad om det. Men ofta överträffar verkligheten dikten så vem vet? I alla händelser negativ PR för det sponsrande varumärket och draghjälp för hamburgerkedjan Max om det skulle vara sant. Men det kan väl inte vara allvar? Eller….?

För övrigt så rullar bulletinerna från Vita Huset vidare. Det var ju en alldeles speciell dag igår då allt som skrivs inte behöver vara sant. Men nu är allt som vanligt igen. Dags för morgonpromenad i duggregnet! Ona står redan i startgropen.

April april!

Årets aprilskämt?

Farväl mina vänner!

Att skiljas är att dö en smula…. fan, det låter ju riktigt vackert! Var kan jag ha läst det? I alla fall så vill jag på detta sätt tacka er som har följt mina skriverier i bloggosfären och även tacka för alla trevliga inlägg. Men, och detta är poängen med detta mitt sista inlägg, allting har en ända (men korven den har två). Dagen till ära lämnar jag bloggosfären för att koncentrera mina krafter på en mera konstruktiv sysselsättning. Visst har bloggandet givit mycket i form av nya kontakter och intressanta diskussioner men samtidigt så är det bara att konstatera att det tar tid att blogga. Tid kan aldrig återvinnas. Är det då vettigt att lägga så mycket tid på att sitta framför sin dator och skriva inlägg samt läsa vad andra skriver?

Jag har kommit fram till att bloggandet trots allt vad det givit mig är en sysselsättning som tar alldeles för mycket av min tid. Det är helt enkelt inte vettigt att fortsätta på detta sätt. Liksom många har blivit beroende av webben så är även bloggandet en potentiell hälsorisk. När får vi läsa om avvänjningskliniker för bloggare? Vem blir den förste/a att blogga ihjäl sig?

Visst gör det ont när bloggar brister. Men nu är det dags för mig att ge mig ut i verkligheten och skaffa mig ett liv.

Tack alla för intresset. Lev väl!