Bulletiner från Vita Huset

En kränkt Bard?

Det är nog ingen överdrift att påstå att Alexander Bard (ja, ni vet han som kallade sig för Barbie en gång i tiden och gjorde ”Prostitution twist”) inte direkt älskar Carola. Nej, han säger sig förakta henne. ”Man får gärna botoxa ansiktet i min värld. Men man kan inte säga att man ska botoxa ansiktet ena sekunden och säga att Jesus älskar dig som du är i nästa.” (citat).

Jag undrar om Jesus hade haft något att invända mot att man botoxar ansiktet. Det har ju även Cliff Richard gjort och de lirar väl så att säga i samma lag? Nej, jag tror att detta är ett utspel av Alexander Bard för att skapa publicitet kring sin egen person. Det kan ju vara dags nu, med tanke på den stundande tävlingen. Eller känner han sig kanske kränkt av hennes framgångar? Trots allt är det ju till syvenden och sist publiken som avgör.

Tänk på avståndet mellan vagn och plattform!

NEJJJJJ! Låt mig vara! Nu när jag äntligen börjat komma tillbaka till ett normalt liv. Lyckats glömma den insmickrande feminina röst som så till den milda grad uttrycker oro för mitt välbefinnande. Aldrig tidigare har jag väl tänkt på att detta mellanrum skulle kunna utgöra en fara. Lika lite som att jag har hört några högtalarröster ombord på Finlandsbåtarna varna mig för att luta mig för långt ut över relingen därför att jag kan falla överbord.

Denna röst hemsöker mig! Jag ligger vaken hela nätterna och tänker på detta diaboliska mellanrum mellan vagn och plattform vilket tydligen är så fruktansvärt farligt att det måste upprepas varannan station. En variant är att åka bil. Men av vissa skäl så låter jag ibland bilen stå vilket jag gjorde idag. Som tack för denna miljövårdande insats så sitter jag nu här med en förkylning och en droppande näsa som skulle göra Thore Skogman’s Jämtgubbe grön av avund. Sällan har jag upplevt en sådan gemenskap ombord på ett kollektivt samfärdsmedel som ikväll ombord på dragspelsbussen ut mot öarna. Alla snörvlade, hostade och nös. Inklusive chauffören! Näsdukar fylldes av snor och baciller spreds som frön för vinden. Ja, kan man tänka sig ett bättre forum för att sprida virus än ombord på en buss eller i T-banan? Snacka om viral marketing…. Detta fordon tedde sig mest som en karantänbuss med patienter på väg till en kurort.

Vad gäller själva sakfrågan, nämligen att trängselskatteprojektet går back, så erinrar jag mig en gammal sanning:

En konsult är en person som inte kan själv men förklarar för andra hur man ska göra.

Nattis!

Nytt köttberg på gång?

DN skriver idag att allt fler svenskar gifter sig samt att nativiteten ökar. Är vi pä väg tillbaka mot efterkrigstidens nivå? Denna generation kallades bland annat för Jätteproppen Orvar som utestängde yngre från arbetsmarknaden och förre finansministern Pär Nuder använde uttrycket ”köttberget” – en benäning som normalt brukar beteckna överproduktion av kött. Tja, så skulle man ju kunna se det…. Men Nuders chef var måttligt road av liknelsen. Huruvida det berodde på hans egen generationstillhörighet eller kunde ge negativa associationer till hans egen kroppshydda låter jag vara osagt.

Detta får mig i alla fall att tänka på fenomenet fyrtiotalister. Baby boom-generationen. En välbärgad, köpsugen generation som har resurser och hellre lägger pengar på egna upplevelser
än samlar dem i madrassen och låter dem gå till Arvsfonden. Men hur många aktörer på marknaden satsar på att nå ut till denna spenderhungriga målgrupp? Hur många radiostationer går till exempel in för att nå ut till just fyrtiotalisterna? Borde inte detta vara ett ganska naturligt marknadssegment att försöka erövra?

Ja, rixtöntarna har förmodligen inte ens tänkt tanken. Det ska bli intressant att se vad som händer den dag när ett fristående radiobolag som vågar tänka i nya termer tar upp kampen med MTG. När man vågar programmera för en mogen generation.

Jag skulle vilja säga att det är öppet mål….

Låt oss ta kommando över tiden!

Tre ”tidstjuvar” stjäl av livet skriver SvD. De är stress, brist på koncentration och olust. I artikeln får vi några tips på hur vi kan motverka detta, baserat på en bok av Stefan Klein.

Några tankar kring ämnet här i ett tidigare inlägg.

Gratis månadskort – ett Stockholmsfenomen?

Visst låter Klimatberedningens förslag tjusigt? Enligt Claes Västerteg (c) som är en av beredningens ledamöter bygger förslaget på att månadskortet finansieras av arbetsgivaren som slipper att betala arbetsgivaravgifter samtidigt som kortet inte beskattas som en förmån för den anställde. Då inställer sig genast ett par frågor:

– Hur ska detta fungera utanför tullarna? Fortfarande är många långpendlare i glesbygd beroende av bilen.
– Hur många företag har råd att finansiera dessa kort för sina anställda?
– Kan man förvänta sig en utbyggnad av kollektivtrafiken i glesbygd? Ökade bensinskattehöjningar har aviserats och vilka är det som drabbas av detta?

Och till sist den allestädes närvarande frågan: går det att skapa politisk enighet kring förslaget?