Bulletiner från Vita Huset

Snart är det femtiotalet igen

Från den tryckande sommarvärmen kastas vi genast in i vad som påminner om rena syndafloden och värre blir det tydligen. Eftersom jag tillfälligtvis under Hälsinglandsvistelsen har tillgång till bredband så kan det väl vara idé att botanisera en aning i musikhistorien och glömma regnrusket för ett tag. Bloggdio, alltså! Vissa trender brukar ha en tendens att komma igen med jämna mellanrum och ett musikdecennium som ständigt attraherar nya anhängare är 50-talet. När rock’n’rollen svepte över världen. Den tid när allt var möjligt och ordet oljekris inte var uppfunnet.  Sedan dess har ju bilden förändrats något…. Men snart är det ju faktiskt 50-tal igen. Undrar just vilka musikaliska trender som gäller då?

I dagens bloggdioblandning släpper vi först fram en av de rockhjältar som dog ung, närmare bestämt i en bilolycka i Chippenham, England vid midnatt lördagen den 16 april 1960 då den taxi han färdades i kraschade. Taxin skulle ta sällskapet till Heathrow. I bilen, en Ford Consul Saloon, färdades turnékamraten Gene Vincent, fästmön Sharon Sheeley, turnéledaren Patrick Thompkins och föraren var en viss George Martin, inte att förväxla med en känd musikproducent. Den  amerikanske rockare som miste livet denna natt var Eddie Cochran.

Även Gene Vincent skadades svårt men överlevde olyckan. Han kom att få stora framgångar främst i Frankrike. Under Englandsturnén hade Gene och Eddie filat på låten Pistol packin’ mama som de hade tänkt sjunga in som en duett men detta blev alltså aldrig  verklighet. Här en annan av Gene’s alster, Dance in the street.

En annan hjälte som var synnerligen aktiv på 50-talet och fortsatt att hålla hög aktivitet i alla år är Chuck Berry.

En annan av 50-talets rockhjältar lämnade oss tillsammans med kollegerna J.P. Richardson, mera känd som The Big Bopper, och Richie Valens. Deras chartrade plan kraschade en kulen vintermorgon 1959 och mera om detta berättas i LAE-bloggen. Som ni förstår handlar det om Buddy Holly.

En 50-talsrockare som överlevt med den äran är Little Richard. Notera dansparet i denna filmsnutt!

Sunstudion i Memphis, Tennessee frambringade många talanger. Bland annat denna man, som säger sig vara Last man standing. Ja, när det gäller The Million Dollar Quartet så stämmer det ju faktiskt.

Även i Europa gjordes många rock’n’roll-försök och just denna låt var ett av de mera lyckade exemplen. Från början egentligen en B-sida men det blev den första av många hitlåtar i Cliff Richard’s karriär. Move it, Cliff!

Ja, därmed har vi kommit fram till slutet av denna lilla rockåterblick och det går ju knappast att komma in på ämnet 50-talet och rock’n’roll utan att ha med kungen själv – Elvis. Här live från Tupelo 1956. Rock on!

PS Måste beundra vovven till vänster på scenen. Att bara kunna behålla sitt lugn under denna legendariska show. Skötte han/hon möjligen vakthållningen så att inga hysteriska tonårsflickor skulle kunna slita kläderna av Elvis? Eller var hunden med som partner när Elvis körde Hound dog?

Tags: 50-tal, Bloggdio, Buddy Holly, Chuck Berry, Cliff Richard, Eddie Cochran, Elvis, Gene Vincent, Jerry Lee Lewis, Little Richard, rock'n'roll