Bulletiner från Vita Huset

Som om det inte räckte med att Ona är borta….

Först kan jag meddela att dagens The Ronny B Goode Show startar snart – kl 2000 – på Radio Österåker 103.7 och via webben på http://radio.osteraker.se  Programmet spelades in innan jag och Ona åkte upp till Hälsingland.

Med anledning av vad som hänt kommer jag följande vecka att tillägna Ona mitt program. Den som då söker rock’n’roll och underhållning kanske känner sig litet främmande – eller så kanske du hittar helt andra dimensioner i programmet. Vill du till exempel veta mera om pyrrar eller har du själv sörjt en förlorad fyrfota vän (ja, undulater räknas också) så kan du ha behållning av att lyssna. Onsdag 24 mars kl 2000 alltså.

Jag tyckte att det kunde vara trevligt att ha med ett inslag med någon annan med erfarenheter av pyrrar. Därför kontaktade jag Gerd som tidigare drev kennel och födde upp pyrenéerhundar. Vi gjorde upp om ett sammanträffande för att spela in en intervju i dag. På väg dit så fick jag ett exempel på vilken särdeles timing makternas spel kan ha, för att travestera Strindberg.

När jag körde in i det lilla samhället där Gerd bor så mötte jag till min förvåning den röda buss som i morse hämtat min Ona för vidare transport till djurkrematoriet. Upphämtningsrundan hade tydligen pågått en stor del av dagen då krematoriet täcker upp både Hälsingland och Medelpad och nu var transporten på väg med sin last mot krematoriet. 30 sekunder senare på väg utför en backe blev det tvärstopp på färden.

Mitt i vägen stod en person i gul väst och pekade på mig med en mojäng som såg ut som en sån där rymdpistol som alltid varit en populär leksak för barn. Ni som följt Familjen Jetson och Star Wars vet vad jag menar. Ja, ett tag trodde jag faktiskt att jag höll på att bli zappad till evigheten men jag körde på tecken in till sidan av vägen och stannade. Liksom av en reflex när jag stannat bilen så knäppte jag upp säkerhetsbältet. Jag brukar göra det innan jag kliver ur bilen vilket underlättar betydligt.

De få gånger det har hänt att jag blivit stoppad för alkotest eller liknande så har tjänstemännen varit noga med att hälsa artigt och förklara sitt ärende. Så icke denna gång. Nej, aspiranten (ja, han kan ha varit konstapel även om jag finner det förstnämnda alternativet som mest sannolikt) pekade på mig med sin rymdpistol utan ett ord. Så jag blev ju tvungen att fråga vad saken gällde. Hade ett UFO landat i centrum och höll en främmande civilisation på att ta över jorden? Radioaktiva utsläpp? Spänningen var olidlig.

_ DU HAR KÖRT FÖR FORT! var det första aspiranten/konstapeln sa när han tog till orda. 67 km/h i timmen skulle jag ha kört, på en 50-sträcka. Ja, detta föreföll svårt att motbevisa så där på direkten trots att jag har en viss känsla för hastigheten även när jag inte har blicken fäst vid hastighetsmätaren. Nu var jag dessutom bragt ur fattningen av att precis ha mött Ona på en plats och ett sätt som jag inte väntat mig. Nåja, vad som en gång var Ona. I grannbyn hade jag hållit under 30 på en 30-sträcka utanför en skola och fann det för otroligt att jag skulle ha närmat mig denna postering med mer än dubbla hastigheten. Men enligt pistolmannen var bevisningen förkrossande och då hade man dessutom haft godheten att dra av en rabatt på 3 km/h för att egentligen hade jag hållit 70. Vilket fick mig att reflektera att det var synd att jag inte hållit 160 – undrar hur stor rabatten hade blivit då.

Den kortsnaggade tog tag i vad som motsvarar pistolpipan och visade stolt instrumentpanelen på baksidan för att förtydliga att det inte var någon idé att neka och förklarade på ett pedagogiskt sätt vad de olika rutorna betydde. Det fanns två fönster och ett handtag. En enkel och genomtänkt konstruktion, sannolikt framtagen på det att den måtte kunna förstås av den mest fåkunnige. Men för säkerhets skull kom pistolmannen med ett förtydligande när det gällde fönstret märkt “speed”:

– Speed betyder hastighet! (Tänk, jag som trodde att det var en drog). Det visar på 67. Alltså har du kört 17 km för fort. Quod erat demonstrandum! (Nej, det där sista sa aldrig den kortsnaggade pistolmannen – det lade jag till för att göra min berättelse mera intressant).

Jaha, vad gör vi nu? Jo, vi kallar in en kvinnlig kollega för att få mig att bekänna gärningen. Lustigt förresten att både mord och trafikförséelser bedöms som gärningar och att man i båda fallen är gärningsman. I alla händelser så förklarade jag att jag nog inte utan vidare var benägen att godta en speedad leksakspistol och deras påstående att jag kört för fort som ett evangelium utan tyckte att det kunde vara lämpligt att saken prövades i tingsrätten så att all bevisning kunde belysas på ett sakligt sätt. Jag svarade med andra ord nej på frågan om jag ville acceptera ett bötesföreläggande. Det hade kanske varit det snabbaste avslutet för alla inblandade. Jag hade betalat in 3 000 (eller vad det nu var), sluppit ha med rättvisan att göra och lagens handgångne män och kvinna hade sluppit infinna sig i rätten för att vittna. Men nu blev det inte så. Intressant är också kommentaren som Snaggen fällde angående bältet.

– Du hade ju inte bältet på dig heller! Jag hade det då hängande över axeln efter att ha knäppt loss det. Varpå den kvinnliga kollegan replikerade: – Nej, men han knäppte ju upp bältet efter att han hade stannat. Ja, så sa hon ordagrant. Detta är mycket viktigt för fortsättningen som följer efter kvällens Ronny B Goode Show som kommer alldeles strax och sänds 2000-2100.

Tags: djurkrematorium, familjen Jetson, hastighetsöverträdelser, Ona, pistolman, pyrenéerhund, pyrrar