Bulletiner från Vita Huset

An evening in Beale Street

Ja, vart går man egentligen första kvällen i Memphis? Jo, naturligtvis till Beale Street. Gatan tillkom år 1841 och fick sitt namn efter en sedan länge bortglömd  gammal militärhjälte. På den västra delen av gatan låg olika handelshus som gjorde affärer med flodbåtarna på den närbelägna Mississippifloden och den östra delen bestod av bostäder. Många letade sig till Memphis för att söka jobb – så  även musiker. Svarta musiker började att framträda på Beale och gatan blev en naturlig samlingsplats för färgade, som även ägde många av restaurangerna och musikklubbarna på Beale. Musiker som sökte jobb drogs till Beale som malen till ljuset.

År 1903 inbjöd borgmästare Thornton  en trumpetare från Clarksdale, Mississippi att komma och arbeta som musiklärare i Memphis. Trumpetaren var W.C. Handy, som 1916 skrev klassikern Beale Street Blues . I Sverige fick boogie woogie-kungen Charlie Norman stora framgångar med en annan W.C. Handy-klassiker: St Louis blues. W.C. Handy skrev låten på en bar på Beale Street redan 1914 och lär ha inspirerats av en kvinna som han träffat. Hon var besviken på sin make, som tydligen var en riktig drummel.

Efter sin storhetstid låg Beale länge i träda men så insåg några framsynta personer potentialen i stadens musikaliska arv. Till Beale vallfärdar nu musikentusiaster från världen över och i dag kan man höra mängder av blues- och rockabillysångare både inne på de många klubbarna och ute på själva gatan. När vi närmar oss Beale så kan vi redan på långt håll höra musiken och eventuell trötthet försvinner i ett nafs.

Denna kväll pågår utställning av en mängd entusiastbilar på Beale. Rock’n’roll och jänkare är en klassisk kombination som fungerar.

Var ska vi börja? Ja, man känner sig nästan som i Joe Turner’s klassiker Shake, rattle and roll. Ni vet: I’m like a one-eyed cat peeping in a seafood store… Jag ska inte närmare utveckla betydelsen utan konstaterar bara att det är ett mycket elegant sätt att lägga in något sexuellt laddat mellan raderna. Vad frasen ordagrant betyder ska jag återkomma till. Kanske. I vårt fall handlar det främst om de oändliga musikaliska valmöjligheterna men efter moget övervägande så slår vi oss ner på Jerry Lee Lewis’ Cafe & Honky-Tonk. Jodå, visst är det The Killer som ligger bakom, även om han själv inte syns till här alltför ofta. Men rock bjuds det på hela tiden och just i kväll så är det Rockin’ Joey Trites & the Memphis Flash som rockar loss.

Vi lämnar er här nu med ett smakprov av hur Joey och grabbarna kan låta men återkommer snart. From Beale Street  and Memphis Travel – over and out.

Tags: Beale Street, Memphis, rock'n'roll, rockabilly, Rockin' Joey & the Memphis Flash