Bulletiner från Vita Huset

Mår du verkligen så bra som du tror att du gör?

Se upp om du mår sjukt bra! varnar Socialstyrelsen via DN i dag. Nej, jag har ingen länk eftersom jag läst det i papperstidningen men det spelar ingen roll eftersom alla ändå hittar hit via Google eller andra vägar oberoende av Bloggtoppen och Twingly. Känner du dig extra glad, energisk och effektiv? Upplever du välbefinnande, eufori och lust? Se upp! Då kan du ha drabbats av hypomani och befinna dig i förstadiet till bipolära sjukdomar som manodepressivitet. Lyssna nu på Socialstyrelsens råd och tänk på att äta dina 6-8 brödskivor om dagen. Mår du verkligen så bra som du tror att du gör? Känner du dig inte litet stressad eller så? Tänk efter nu! För om du mår alltför bra och ser livet i ett rosenrött skimmer så finns risken att du är allvarligt sjuk. Eller så är du kär eller har vunnit på Lotto. Men största försiktighet anbefalles. Tänk på det och njut av livet med måtta.

God natt och dröm trevliga mardrömmar, som Alfred Hitchcock brukade uttrycka saken.

Stick iväg, Jack! – om Radio Nord och ett annat Sverige

Titel: Stick iväg, Jack!
Författare: Jan Kotschack.
422 sidor, inbunden. Mycket rikligt illustrerad i färg och sv/v.
ISBN: 978-91-89136-51-9 Förlag: Premium Publishing www.premiumpublishing.com

Så har den då kommit! Berättelsen om en den fria radiostation som gav oss underhållning i en omfattning som var omtumlande för många som levt med monopol-radions Grammofontimmen – alltid med en marsch i början och slutet av programmet. Men Radio Nord blev inte bara en blåslampa i ändalykten på de programansvariga på Sveriges Radio som på rekordtid öppnade moteld med Melodiradion. Nej, stationen uppfattades som ett allvarligt hot av den dåvarande socialdemokratiska regimen och i boken framgår vilka drastiska åtgärder man faktiskt var beredda att ta till för att tysta skvalet från Östersjön. I boken avbildas till exempel en intern promemoria där regeringen i maj 1961 kommit fram med ett antal uppslag att diskutera för att lösa problemet. Här föreslås på fullaste allvar ”skapandet av en för radiosändning förbjuden tilläggszon utanför territorial-gränsen”, störningssändare och ”kapning av fartyget på internationellt vatten”! Ja, så långt var kommunikationsminister Gösta Skoglund och hans kolleger beredda att gå för att tysta en harmlös musikstation. Nu blev inte allt allvar då sakkunniga och remissinstanser lyckades avstyra de mest extrema idéerna men andra föreslagna åtgärder genomfördes, som att vägra Radio Nord förbindelse via Stockholm Radio i Stavsnäs, lagstiftning mot att annonsera över stationen och påtryckningar hos reklambranschens organisationer för att bojkotta Radio Nord.

Speciellt intressant är förslaget om den tilläggszon utanför territorialgränsen som var tänkt att kriminalisera radiosändningar från internationellt vatten just där Bon Jour råkade ligga! Förslaget med störsändare övergavs när man insåg att kostnaderna både i investeringar och årliga driftskostnader skulle bli alltför stora och dessutom påpekade sakkunniga hos dåvarande Telestyrelsen försynt att ett dylikt arrangemang skulle förorsaka svåra störningar på andra länders sändningar. Som vi minns så var ett argument mot Radio Nord att man störde stationer i andra länder – något som flitigt användes i debatten. Men regeringen brainstormade vidare och förslaget om att lägga en egen båt med störsändare intill m/s Bon Jour framfördes faktiskt. Här skulle således Sverige själva sända på en frekvens som vi inte fått oss tilldelad i akt och mening att störa ut en station vars program inte förorsakade klagomål från andra länder. Tvärtom så hördes från franskt håll röster som påpekade att det var synd att Radio Nord gick så dåligt på grund av störningarna från Lyon med vilka man delade frekvens….

Boken innehåller ett ovanligt rikhaltigt bildmaterial, varav mängder av fina färgbilder och de flesta bilder publiceras här för första gången. Men författaren berättar även historien om Radio Nord på ett oerhört medryckande sätt och det är en spännande bok att läsa. Ni som läst Jack Kotschacks bok Radio Nord kommer tillbaka kommer att känna igen er. Ett omfattande forskningsarbete ligger bakom och detaljrikedomen är stor. Givetvis finns Radio Nords topplistor Topp 20 och De tio med i sin helhet. Här har entusiasterna Hans-Gunnar Larsson och Siw Wastesson som sammanställt listorna lämnat ett värdefullt bidrag till bokens helhet.

Tillsammans med den första upplagan av boken medföljer en DVD med kortfilmen Låten från båten som gick som förfilm på vissa biografer och är en presentation av stationen plus en del jinglar. Dessutom har en dubbel-CD med låtar och stationsjinglar från åren 1961-62 släppts samtidigt med boken. Recension av denna CD kommer snart i en blogg nära dig :-).

Om du bara tänker köpa en radio- eller nostalgibok under 2009 så måste det bli denna! Det är inte bara en berättelse om Radio Nord utan om ett annat Sverige som i dag känns synnerligen långt borta. Eller är det egentligen det?

Om författaren

Jan Kotschack är till yrket journalist och äldste son till Radio Nords dynamiske chef Jack S. Kotschack. Han berättar att vad han ville med boken var att skriva berättelsen om Radio Nord och inte i första hand om sin far. Men det är förstås omöjligt att skriva om Radio Nord utan att komma in på Jack.

Kanske var ”den skumme finske flyktingen” som han beskrevs av vissa debattörer en alltför främmande fågel för att passa in i vårt svenska folkhem. Att han sedan backades upp av amerikanskt kapital stärkte inte precis hans aktier hos den svenska administrationen. Med sin extravaganta livsstil, flotta bilar, skräddarsydda kostymer och provocerande uttalanden är det ganska uppenbart att han sågs som ett rött skynke av många i regeringskretsar.

Jan Kotschack tecknar mellan raderna ett ömsint porträtt av sin far som en man med ett stort hjärta och kort stubin. Jag tror nog att Jack i sin himmel nu gärna utbrister i ett:

– SAAATAN, Jan, det där gjorde du bra!

Hjälp Majlo att få leva!

Norska polisen vill döda lille Kaspers bäste vän, Amstaffhunden Majlo. Varför? Jo, rasen Amstaff (American Staffordshire Terrier) är förbjuden i Norge. Trots att husse och matte Monia Johansson och Daniel Wolak åtskilliga gånger passerat norska gränsen och till och med besökt veterinär i Norge har inget reagerat. Förrän nu. Majlo har tagits i beslag för att dödas och husse och matte krävs på 19 000 kronor för att hunden tagits i förvar. Efter att med hjälp av advokat ha överklagat dödsdomen upphävdes beslutet om att Majlo ska dödas i somras av tingsrätten. Nu har den norska polisen överklagat beslutet till nästa instans, Frostating lagmannsrett, och polisens jurist Lisa Rognes som fattat beslutet att Majlo måste dö står fast vid att det beslut hon tagit är riktigt.

Vad tycker du? Som ni förstår efter att ha läst mina blogginlägg om min bästa vän Ona och hennes väg tillbaka till livet efter en svår olycka så blir jag djupt gripen av denna historia. Ja, detta är nog den sorgligaste Norgehistoria som jag någonsin hört. Jag förstår så innerligt väl sorgen, uppgivenheten, vanmakten…. För att inte tala om hur Majlo själv måste känna sig i avsaknad av sina närmaste. Monia Johansson berättar att Majlo aldrig har varit aggressiv i familjens ägo. När polisen hämtade honom i familjens bostad kissade han på sig – av rädsla.

Hjälp Majlo! Om det inte redan är för sent och polisens strategi syftar till att dölja det faktum att man redan genomfört det oåterkalleliga. Om du finns på Facebook så kan du gå med i en grupp som heter “Redd Amstaffen Majlo” och här hittar du även information om praktiska åtgärder som du kan vidtaga. Du kan bland annat

– skriva på en namnlista för att rädda Majlo på http://www.thepetitionsite.com/2/free-majlo
– skriva på en protestlista på norska http://www.opprop.no/opprop.php
– maila politidirektoratet@politiet.no att. Christian Budsberg Pettersen
– maila justitieminister knut.storberget@jd.dep.no och förklara vad du tycker om detta

Men framför allt så är det viktigt att du sprider budskapet via de kanaler du kan. Skriv ett inlägg på din egen blogg eller länka hit. Kanske är det ännu inte försent. Hjälp Majlo att få återförenas med sin lillhusse Kasper. Jag är övertygad om att de saknar varandra något alldeles förfärligt.

Läs det senaste om Majlo.

God morgon, god morgon, hör fåglar sjunga glatt….

Nog minns du väl Frukostklubben? Sveriges första morgonunderhållningsprogram i radio som först startade 1946 och sedan sändes i tre år. 1955 togs idén upp på nytt och programmet gick fram till 1978, hela tiden med Sigge Fürst som programledare. En annan bekant figur från detta proram var en sidekick som kallades Kaffe-Petter som kom in med små roliga infall precis som Nutte (John Elfström) gjorde i Hylands Hörna. Säkert kommer ni också ihåg signaturmelodin som sjöngs av Sigge med gäster och det var en svensk version av denna sång ur “Singing in the rain” som i filmen framfördes av Debbie Reynolds, Gene Kelly och Donald O’Connor. Det passar väl bra att inleda dagens bloggande med denna låt innan jag sällar mig till Frukostklubbens skara genom att just intaga frukost. Ha en härlig dag alla!

Alex Schulman och Hion Martell

Med en far som producerat Hylands Hörna och med Lasse Holmqvist (ni vet, han med den vita tofsen i pannan) som gudfar så kan man tycka att Alex Schulman’s mediakarriär borde vara utstakad. Men hans far Allan försökte inte påverka honom att gå i sina egna fotspår och innan Alex blev känd som bloggvärldens enfant terrible så hade han alla möjliga och omöjliga ströjobb. Allt från att jobba i livsmedelsbutik till översättare av filmundertexter. De flesta jobb fick han sparken från. När det gällde översättarjobbet så kan det ha berott på att hans översättningar inte alltid hade den rätta stilistiska klangen. Så till exempel översatte han ”gravity” till graviditet och ”Wait! I have an idea!” med ”Stopp för fan, jag har ett ID-kort!” Ja, det är så att jag misstänker att Alex ligger bakom odödliga översättningar som till exempel i Bröderna Marx på operan när Groucho försöker göra upp ett kontrakt med promotorn Chico och bit för bit av dokumentet rivs bort tills ingenting är kvar. The sanity clause (alltså att kontraktet skall förklaras ogiltligt om någon av parterna skulle drabbas av sinnessjukdom) översätts med sanitetsklausulen! Håll med om att Alex’ översättarande svävar över den godingen! Eller varför inte ”have you mowed the lawn” som blir ”har du flyttat gräsmattan”.

Det finns en allvarlig underton i detta. När Alex’ far Allan Schulman dog blev översättarjobbet ett sätt att förtränga sorgearbetet och han bad att få så mycket jobb som möjligt för att slippa tänka på det oerhörda. Bland annat kämpade han från sju till tre (alltså tre följande morgon) med att översätta en hel flyttkartong med avsnitt av Beverly Hills vilket borde kunna knäcka den starkaste. Men verkligheten kom i kapp honom. Alex började gå i terapi och det var hans terapeut som kom med förslaget att skriva av sig sina känslor. Nu hade ”fenomenet” Alex Schulman börjat få genomslagskraft, främst tack vare hans provocerande blogginlägg och Sverige delades i två läger: de som älskade hans blogg och de som tyckte att det var för jävligt att på detta sätt tjäna pengar på att vara elak och otrevlig mot sina medmänniskor. Själv erkänner Alex gärna att det var ett sätt att sticka ut och synas i mediebruset. Ja, visst lyckades det. Efter en lång skrivarsejour i torpet i Värmland med mycket whisky så hade han skrivit mycket om sin bortgångne far och kände att hans ångest efter alla år i en relation med en mycket äldre pappa – klasskompisarna kallade honom”Russinpappan” – nu började släppa. I samma veva hörde ett bokförlag av sig och föreslog Alex att skriva en bok om sin far. And the rest, as they say, is history.

Boken Skynda att älska syftar på en rad ur Tove Jansson’s Höstvisa – en av Allan Schulman’s absoluta favoritsånger. Nej, jag har inte ännu läst boken. Däremot bevistade jag i går kväll ett föredrag i Ekerö kulturhus där Alex berättade om boken och om sin far. Detta var första gången på många år som Alex återvände till Ekerö (ja, han bodde som liten på Lundhagsvägen 41 och pangade som åttaåring en ruta med en fotboll på Wärdshuset Väringgården). Boken har hittills sålt i runt 15 000 exemplar och jag återkommer med mina intryck så snart jag läst den. Detta var Alex’ andra föreläsning och även om kroppsspråket antyder en viss nervositet så märks detta inte på något sätt i hans framställning som sannerligen engagerar åhörarna. Frapperande är också att det är en uteslutande mogen publik som denna kväll kommer till Kulturhuset för att höra hans berättelse. Böcker och sedlar byter ägare en lång stund efter föredraget och Alex signerar för brinnande livet. Är det en ny, mänskligare Alex Schulman vi nu ser? Eller har han egentligen funnits där hela tiden men varit tvungen att tillgripa vissa okonventionella grepp för att synas och slå igenom? Är dagens medieklimat så grymt att framgång helt enkelt inte kommer till den som står med mössan i hand och väljer de vanliga vägarna att nå ut? Alex berättar om att han själv började tänka i dessa banor när han inför programmet Parlamentet fick en lapp från en av TV4:s manusförfattare där det stod att han till en person skulle säga ”du är ta mig fan fulare än Marit Paulsen’s f-a!” Om inte förr så började Alex nu inse på vilken låg nivå många av dagens underhållningsprogram befinner sig och han fick sig onekligen en tankeställare. Vart har det goda tagit vägen?

Alex kommer att medverka i ett kommande avsnitt av The Ronny B Goode Show och jag återkommer till detta. Men jag förstår att det är en sak ni undrar över:

Var finns kopplingen till Hion Martell? Klura på det ett tag. Vet du, Alex?