Värmlandsäventyret fortsätter

May 31, 2008 – 3:25 pm

Tekniken har sina begränsningar. Jag har just kommit underfund med att det trådlösa bredbandet inte fungerar högst upp här i Hotell Drott där jag är inkvarterad. Visserligen ansluts jag till bredbandsuppkopplingen men de enda hemsidor som går att få fram häruppe är Google och Ljusdals-Posten! Fråga mig inte varpå detta urval beror….

Men åter till Värmlandsäventyret. Efter att ha fått vår intellektuella aptit tillfredsställd genom besöket på Mårbacka så kände vi ett behov av en något mera lekamlig spis. Vi beslöt att äta lunch i Arvika. På vägen dit gjordes två stopp. Dels vid det så kallade Stamfrändemonumentet  vid Rottneros som restes för att befästa vänskapedn mellan de forna unionsbröderna Sverige och Norge, dels vid Fryksdalshöjden där man har en vacker utsikt över Fryksdalen.


Stamfrändemonumentet är utformat som en karta över Värmland.

 

Så var det dags för måltidsuppehåll och det gjorde vi hos Jennys i Arvika. Jag vet inte om det var Jenny själv som jag fångade på bild men på sjungande värmländska rekommenderade hon i alla fall Normandiestek vilket smakade riktigt bra och såsen bygger enligt kocken bland annat på cidervinäger. Sålunda stärkta till kropp och själ fortsatte vi till nästa anhalt på vår Värmlandsodyssée: fordonsmuséet i Arvika. Men mera om detta i ett kommande inslag.


Hemma hos Selma

May 30, 2008 – 11:29 am

Vi är många som under åren fascinerats av Selma Lagerlöf’s böcker och när nu tillfälle bjuds så vill vi givetvis se hur hon bodde och själva uppleva den miljö som inspirerade henne. Hon blev en gång tvungen att sälja sitt älskade Mårbacka men närde ständigt visionen att en gång komma tillbaka. När hon 1909 fick nobelpriset, eller ”dynamitpengarna” som hon föredrog att kalla priset, så var hennes ekonomiska bekymmer ett minne blott. Fram till sin död 1940 levde och verkade hon på sitt älskade Mårbacka och skapade här böcker som blivit älskade av generationer.

När vi närmar oss Mårbacka så hälsas vi välkomna av en klassisk figur från Nils Holgerssons underbara resa, gåsen Akka. Mårbacka är vackert beläget, inbäddad i en lummig grönska som just nu visar sig i sin bästa prakt. Det finns även andra fåglar här: några säregna skrianden påkallar vår uppmärksamhet och det visar sig vara ett par ståtliga påfåglar som struttar omkring i sin inhägnad.

Vi bjuds på en rundtur av en mycket kunnig guide som ger ett intryck av passion för ämnet förutom att vara mycket påläst. Det inre av Mårbacka är i det närmaste oförändrat sedan 1940, helt enligt Selma Lagerlöfs vilja. I sitt testamente önskade hon att Mårbacka skulle bevaras för bygden och hon gav mycket detaljerade instruktioner om hur det skulle gå till. Den stiftelse som driver Mårbacka bildades kort efter hennes död och precis som då är gården idag en arbetsplats även om antalet anställda inte når upp till det 50-tal som staben bestod av under Selmas levnad.

En av Selma Lagerlöfs favoritsysselsättningar var faktiskt att lyssna på radio. Från början satt hon och lyssnade på sin enkla kristallmottagare. Vid ett tillfälle publicerades i en artikel i en tysk tidning en bild av henne i radiohörnan och denna bild letade sig så småningom fram till chefen för den tyska radiofabriken Telefunken. Han tyckte att Selma i alla fall borde ha en riktig radio och skänkte henne på stående fot ett exemplar av företagets nyaste och mest avancerade radiomottagare. Selma Lagerlöf uppskattade presenten mycket och i fortsättningen samlade hon alla sina anställda omkring sig i radiorummet varje dag klockan tolv för att man skulle få lyssna på radionyheterna tillsammans.

Selma Lagerlöf tog ofta ställning i frågor som låg henne varmt om hjärtat. Hon uttalade sig emot judeförföljelserna i Tyskland och sågs därför inte med blida ögon av den tyska regimen. Hon ville aktivt stödja det finska folkets frihetskamp och skänkte därför sina Nobelmedaljer till förmån för Finlands sak. Men folket i bygden tyckte att dessa medaljer borde få stanna på Mårbacka och en insamling startades för att köpa tillbaka medaljerna. Detta lyckades och Finland fick ett ordentligt ekonomiskt bidrag till sin kamp. Tyvärr avled Selma Lagerlöf innan medaljerna hann återbördas till Mårbacka men man tror att hon innan sin död fick vetskap om att de var på väg tillbaka. De medaljer som idag finns på Mårbacka är detaljerade kopior då originalen anses för värdefulla för att förvaras här.

Selma Lagerlöf satt och skrev i sitt stora bibliotek och där inne skulle det vara absolut tyst. Hon hade visserligen en skrivmaskin men skrev ändå alla sina böcker för hand. Vid ett tillfälle uttryckte hon sitt gillande över ett porträtt där hennes händer visades fram. ”Det är ju dessa händer som skapat vad jag har idag” menade hon.

Selma Lagerlöf fick många presenter från beundrare i in- och utlandet. Vid ett tillfälle skulle hon föräras en specialtillverkad, unik glasvas vid en ceremoni i Stockholm och vasen skulle överlämnas av skolbarn från Skåne och Lappland, hänsyftande på hennes bok om Nils Holgersson. Då konstnären var rädd för att något skulle hända med den unika glaspjäsen så gjorde han en exakt kopia för att ha till hands om det värsta skulle inträffa. Men skolbarnen klarade sitt uppdrag mycket bra och vasen överklämnades oskadd. Efteråt fick konstnären förstöra sitt dubblettexemlar då det bara fick finnas en vas av detta slag. Lustigt nog, berättar vår guide, hade hon en gång en kvinnlig besökare vid en av sina visningar som berättade att hon faktiskt varit närvarande när konstnären krossade den ”extra” vasen och kunde därför bekräfta sanningshalten i historien.   

Mårbacka är en mycket speciell plats där du fortfarande kan känna den atmosfär som måste ha inspirerat Selma Lagerlöfs författarskap och kanske kan du själv inspireras till att släppa fram en dold skaparkraft efter ett besök här. I år är det 150 år sedan Selma Lagerlöf föddes och om du vill veta mera om hennes liv och författarskap samt om Mårbacka så rekommenderas ett besök på www.marbacka.com  samt inte minst att besöka själva Mårbacka.


DX-Parlamentet i Karlstad

May 30, 2008 – 10:08 am

Gårdagen blev intensiv när några av oss drog oss ut på den värmländska landsbygden för att upptäcka nya smultronställen och besöka intressanta utflyktsmål. Givetvis kan det vara intressant att se hur vår stora författarinna Selma Lagerlöf levde så hennes Mårbacka blev vårt första stopp och jag återkommer till detta. Men åter till DX-Parlamentet. Någon kanske undrar vad som menas med ”DX” och varför ha ett parlament i ämnet?

”DX” är en förkortning som från början användes vid kommunikation med hjälp av morsetelegrafi. Förkortningen betecknar förbindelse över långa distanser och det går ju naturligtvis åt färre tecken att knacka fram ”DX” på sin telegrafinyckel jämfört med att sända ”denna förbindelse sker mellan två stationer belägna på avsevärt avstånd ifrån varandra”.

Så småningom fick begreppet ”DX” en helt ny innebörd. I radions barndom var stationerna mycket intresserade av att få in rapporter om hur de kunde höras på olika platser och uppmuntrade därför lyssnare att skicka in sina lyssnarrapporter. Som tack för dessa rapporter brukade stationerna skicka s k QSL-kort till rapportörerna som en bekräftelse på att man hört just deras station. Samlandet av dessa verifikationer, QSL, blev en viktig del av lyssnarhobbyn och de lyssnare solm ägnade sig åt att avlyssna och sända lyssnarrapporter till avlägsna radiostationer kom att kallas DX-are. Även radioamatörer brukar bekräfta de kontakter man haft med andra amatörstationer genom att skicka QSL till varandra.

Under krigsåren var utlandslyssning mycket vanlig bland gemene man i Sverige. Många stationer ute i världen hade sändningar på svenska och utländsk radio blev en naturlig väg att få nyheter om krigsutvecklingen. Under 50-talet utvecklades DX-ingen till en formlig foklkrörelse och det ordnades olika tävlingar och mästerskap i DX-ing. Förutom ofta färggranna och vackert designade QSL-kort så hände det ofta att radiostationer skickade ut souvenirer och presenter av olika slag till sina lyssnare. Framför allt för stationer med utlandsprogram blev DX-arna en viktig målgrupp, dels för att få uppgifter om hur man hördes men även för att få in feedback, programkritik och förslag.

Finns då något utrymme för en hobby av detta slag i dagens medievärld, där vi är så intensivt exponerade för en oändlig mängd av medier och kommunikationskanaler? Ja, faktiskt finns det fortfarande ett antal entusiaster som ser tjusningen med denna hobby och fortsätter att lyssna på utländska stationer, främst på kort-, mellan- och långvåg. Några har varit med sedan 40-talet medan andra fått upp ögonen för DX-lyssning under senare år. Med tanke på alla mediealternativ som finns idag så är det kanske förståeligt att få ungdomar ägnar sig åt DX-hobbyn vilket var mycket vanligt på 60- och 70-talet.

Varför ska man lyssna på kortvåg och mellanvåg när det finns webbradio, satellitkanaler och bredband? Ja, en stor fördel är att du kan lyssna på relativt billiga och enkla mottagare oavsett var du befinner dig, oberoende av bredbandsuppkoppling och satellitantenner. Radion når dit bredband och satelliter inte når. I tredje världen är kortvågsradio fortfarande ett viktigt alternativ för att nå ut på grund av begränsad infrastruktur och fattigdom.

Det finns i landet ett antal klubbar, s k DX-klubbar, där medlemmarna än idag ägnar sig åt DX-ing. Dessa klubbar är organiserade i ett riksförbund, Sveriges DX-Förbund. Förbundet verkar för att sprida information om radiohobbyn och ger ut tidningen Eter-Aktuellt som bl a innehåller tuips på utländska stationer och program, frekvenser etc. Dessutom ordnar man varje år ett DX-Parlament, där entusiaster från när och fjärran träffas. Helgen den 30 maj-1 juni hålls detta parlament på Hotell Drott i Karlstad. Under dessa dagar ska bland annat riktlinjerna för förbundets fortsatta arbete dras upp. En stor fråga är förstås återväxten. Hur intressera någon för DX-hobbyn idag? Ska vi inrikta oss på nostalgiker och människor i mogen ålder som en gång varit DX-are. Eller är det möjligt att intressera helt nya entusiaster för denna hobby som givit många av oss så mycket i form av internationella kontakter, kunskaper i främmande språk och geografi, en ökad förståelse för andra kulturer och inte minst nya intressanta perspektiv på musik och andra kulturyttringar.

DX-ing är en mångfacetterad hobby. Om du tycker att det verkar intressant, gå in på www.sdxf.org och läs mera. Se då också till att beställ ett gratis provexexemplar av tidningen Eter-Aktuellt. Tell’em RonnyBGoode sent you!

Vår värdinna Linda hälsar oss välkomna till DX-Parlamentet i Karlstad 2008.


Marknadsföring för arbetssökande

May 29, 2008 – 9:05 am

Nu har RonnyBGoode tagit sin tillflykt till ”sola i Karlsta”. Ja, ”sola” handlar faktiskt inte bara om vackert väder utan begreppet har en vidare innebörd. Men mera om detta senare.

Arbetslösheten är för många en realitet. På olika söka jobb-kurser får man lära sig vikten av att marknadsföra sig själv på ett bra sätt när man söker jobb. Ett mycket kreativt exempel på personlig marknadsföring fick jag se i centrala Karlstad. Vår vän Ivan har lagt ut hela sin CV och intresseanmälan på ett par sandwich-skyltar som han regelbundet går runt med i centrala Karlstad. Dialekten skvallrar om att Ivan ursprungligen kommer från Skåne. Hursomhelst så har denna okonventionella åtgärd börjat ge resultat i form av förfrågningar. Om du, käre bloggläsare, har ett lämpligt jobb åt Ivan eller om du känner till ett företag där han skulle passa in så går det bra att mejla honom på grassbrook@yahoo.se  Tell him RonnyBGoode sent you!

För övrigt så är en av anledningarna till att jag befinner mig i Karlstad det årliga DX-Parlamentet som varje år hålls på olika platser. Vad detta är? Jag återkommer snart till ämnet. Stay tuned!


Något för skivsamlare

May 22, 2008 – 8:52 pm

Vem sa att vinylen är död? Ingalunda! Vill man på allvar avnjuta sina vinylskivor med optimal ljudkvalitet så finns nu räddningen i form av tyska skivspelaren Montegiro Lusso. Visserligen ligger priset på 282 000 kronor men vad gör man inte för det perfekta ljudet? Undrar just om den tar bort knäpp och knaster från välspelade skivor också? Samt om man måste lägga på en femkrona på pick-upen för att undvika hopp…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,