Bulletiner från Vita Huset

Vi besöker Arvika Fordonsmuseum

Meanwhile, back in Värmland…. Efter en god lunch hos Jennys så tog vi en promenad till det närbelägna Fordonsmuséet. Här kan och bör bilentusiasten och nostalgikern tillbringa många timmar. Föreståndaren för museet var strängt upptagen i telefon men vi gick runt i lokalerna och beundrade många intressanta utställningsobjekt. Nog var bilar vackrare förr?´

Det är omöjligt att i ett inlägg redovisa allt som finns på detta museum men jag hoppas att denna lilla provkarta ska inspirera dig till att själv åka till Arvika. Först en Overland modell 91 av årgång 1922. Motorn är en fyrcylindrig sidventilare på  27 hk och bilen kostade ny $525. 1923 blev något av ett rekordår för fabriken Willys-Overland som då sålde 196 000 bilar.

Nedan ser vi ett exempel på det något obskyra märket Invicta, en brittisk bil som introducerades 1925 av Noel Macklin och Oliver Lyle. Detta är en Invicta Black Prince tvådörrars kupé från 1946 och toppventilsexan utvecklade 120 hk vid 4600 rpm. Motorn hade överliggande kamaxlar och dubbeltändning, alltså tolv tändstift. I stället för en konventionell växellåda användes en ”hydro-kinetisk turbintransmission” som var tänkt att ge ett steglöst växlingsförhållande från 15:1 till 4,27:1. Mellan 12-20 exemplar av denna bil lär ha tillverkats.

Över till Tyskland. Denna crèmefärgade skönhet är en Mercedes-Benz 370 S Mannheim Sport av årgång 1931. Detta är det ena av två kända exemplar av modellen i Sverige.

Här ett obskyrt amerikanskt bilmärke: Maxwell. Tyvärr har jag inte noterat några detaljer om just denna modell men en lustig detalj är att jag i fjol sommar under en resa i den amerikanska Södern såg ytterligare en Maxwell i ett garage hos en verkstadsägare och veteranbilsentusiast i östra Tennessee.

Mera engelskt! Nedan ses en ABC Super Sports från 1926. ABC-fabriken tillverkade ursprungligen motorcyklar främst för den engelska armén men efter kriget så slog man sig på sportbilstillverkning. Denna skapelse har en tvåcylindrig luftkyld toppventils-boxermotor kapabel till 40 hk vid  3400 v./min. Men då bilen med sin aluminiumkaross vägde endast 305 kg räckte det till en toppfart på över 95 km/h vilket var mycket snabbt 1926. Ett par egenheter är att man växlar genom att föra växelspaken upp och ner och att en kylarmaskering finns trots att bilen saknar kylare. Vad locket på ”kylaren” är till för? Jo, där fyllde man på bensin! Undrar just hur många missöden som orsakats av denna obegripliga planering….

Erik ”Ockelbo” Lundgren var en känd tävlingsförare och på 50-talet fick han idén att bygga en egen bil med kaross av plast. Han gjorde en avgjutning av en 1954 Ferrari 500 Mondial och tillverkade gjutformar för att göra en egen plastkaross. Sedan kom han på idén att sälja dessa karosser till andra potentiella bilbyggare och fram till början av 60-talet lär han ha tillverkat mer än 50 karosser. Dessa karosser var tänkta att kunna användas med snart sagt vilket chassi som helst och passformen var därför i allmänhet dålig. Detta exemplar är en Ockelbo-kaross på ett modifierat chassi av Alfa Romeo Alfetta 1962. Byggare är Gunnar Ohlsson, Sunne.

Nog är det något visst med märket Cadillac? Blotta namnet ger en vision av lyx, kvalitet och åkkomfort. Här ser vi en Cadillac Series 370-A Coupe V12 från 1931. Den tolvcylindriga motorn på 135 hk vid 3 400 v./min. var baserad på märkets sextoncylindriga motoralternativ som presenterats föregående år. Ett riktigt slagskepp är det, med en vikt på 2,5 ton. Som ny kostade bilen sex gånger mera än en A-Ford från samma år. Detta är det enda kända rullande exemplaret i Europa av denna modell.

Ja, detta botaniserande i underbara gamla bilar, motorcyklar och andra fordon skulle kunna bli hur långt som helst. Jag kan bara rekommendera alla intresserade att själv göra en utflykt till Fordonsmuséet i Arvika. Men låt oss avsluta denna odyssé i bilhistorien med en företéelse som lär väcka nostalgiska minnen hos många. För nog är det väl flera än jag som på den tid det begav sig offrade 8.75 (tror jag att det var) på en ritning på cykelbilen Fantom från Hobby-Förlaget i Borås. Nej, jag lyckades aldrig bygga något fungerande exemplar utan det fick förbli en dröm. Men att det faktiskt finns de som lyckades bevisar detta exemplar som förresten byggdes som projektbil för Teknikens Värld. I dagens miljömedvetna samhälle så måste väl detta vara ett nog så intressant alternativ till bensin- och dieseldrivna motorer. Har någon underrättat Miljöpartiet?

Glöm inte att krama varandra i trafiken och att det är rattmuff på som gäller! För mera information om Fordonsmuséet gå in på http://www.arvikafordon.nu/

Friluftsradio i Hälsingland

Ett gäng radioaktiva entusiaster har slagit upp sitt partytält invid Forngården i Bjuråker. Det handlar om ett antal medlemmar i den livaktiga föreningen Delsbo Radioklubb – DRAK. Nationaldagen och tillika Amatörradions Dag firar man genom att köra amatörradio från en mobil station i den natursköna miljön vid Forngården. Kommunikationen sker både med hjälp av telefoni och telegrafi.

Antenn uppspänd  mellan Forngårdens trädtoppar.

Snart är verksamheten i full gång och medlemmarna kör i skift. I ett QSO (d v s radioförbindelse) med en radioamatör på Malta får vi veta att vi faktiskt har det varmare i Hälsingland just nu än vad man har på medelhavsön och den maltesiske amatören tycker att det är ovanligt svalt. Kommunikationen pågår främst på amatörbanden 40 och 80 meter kortvåg.

Ordföranden i DRAK, Dan Andersson, sköter radiokommunikationen under överinséende av en annan medlem, Rolf Larsson.

Amatörradio är en av många aktiviteter i föreningen och DRAK har ofta utåtriktade aktiviteter. Ja, klubben har till och med säntr rundradio på mellanvåg. Vill du veta mera om Delsbo Radioklubb och klubbens aktiviteter, titta in på hemsidan http://hem.passagen.se/drak/

Om du är intresserad av att höra hur radiohobbyn kan bedrivas i praktiken så lyssna gärna på detta lilla hemma hos-reportage: http://www.rock.x.se/DRAK-inslag.mp3

En samling QSL-kort som minner om tidigare kontakter med Delsbo Radioklubb från radioamatörer runt hela världen.

Nationaldagen i Bjuråker

Efter en natts vederkvickande sömn i torpet så har torparen dammat av vår stolta svenska fana och närmaste planer för dagen är att styra kosan mot Forngården i Bjuråker.

Två aktiviteter går av stapeln på Forngården under vår nationaldag: Sockendagen och en friluftsradioaktivitet arrangerad av Delsbo Radioklubb. För Sockendagen svarar Bjuråkers Hembygdsförening och arrangemanget inleds med en friluftsandakt ledd av komminister Lena Funge från Norrbo-Bjuråkers församling. Ett 50-tal besökare har mött upp och solen skiner extra intensivt när den första psalmen sjungs: Den blomstertid nu kommer. Det är en härlig dag i vacker Hälsingenatur som visar sig i sin fulla prakt. Under andakten gör komministern en liten paus och uppmanar alla besökare att för en stund prata med sin granne över frågan: vad är typiskt svenskt för dig. Många förslag kommer fram: köer, surströmming, tryggt land, sjöar och blånande berg. Just det sista förslaget passar väldigt bra denna dag på Forngården i Bjuråker.

 
Carin Sundin, dagen till ära iförd en vacker hembygdsdräkt, säljer föreningens tidning Bjuråkers-Blad som innehåller mycket läsning om och från bygden, gamla bilder och berättelser från förr. Föreningens ordförande, Karl-Arne Zeider, berättar bland annat att man är engagerade i projektet Sockenbilder som syftar att bevara gamla bilder från hembygden. Ett problem är förstås att snart inga finns kvar som kan identifiera personerna på alla gamla bevarade bilder.

Föreningen driver också en gammaldags lanthandel i anslutning till Forngården och säljer där allehanda lokalproducerade alster, bland annat textilier och hantverk.

Under Sockendagen delas även två stipendier på vardera 1 500 kronor ut ur Helmer Nylander’s fond. Han var under många år flitigt engagerad i föreningens arbete och en av eldsjälarna. Denna dag får Mats Skog, Kyrkbyn stipendium för ”sin härliga sång som förmedlar glädje, allvar och hembygdskänsla” och Olle Bäcklund, Norrberg för ”sin enastående musikalitet som nyttjas för att både traktera och stämma instrument”.

Närmaste aktivitet på Forngården i Bjuråker blir midsommarfirandet den 20 juni samt Bjuråkersstämman – spelmansstämman som hålls den 20 juli med förstämma den 18/7 och ”Gästernas Afton” den 19 juli. Mera info om föreningen och dess verksamhet hittar du på http://www.hembygd.se/index.asp?Lev=19521  Tell’em RonnyBGoode sent you!

Föreningens ordförande Karl-Arne Zeider i Forngårdens ”finrum”.

Sola i Karlsta’

Ja, här är det djärva hopp i såväl kronologi som rent geografiskt. Men så är det med oss kreativa själar som har svårt för ett linjärt tänkande och föredrar en mind-map framför ett flödesschema. Nåväl, ämnet för detta inlägg är alltså Sola i Karlsta’. Ett begrepp som de flesta associerar med just solen och man skulle kunna tro att Karlstad är en särdeles gynnad stad när det gäller soltimmar. Kanske är det också sant. I alla fall så lyste solen för fullt över ond och god under min vistelse i staden.

Någon berättade att begreppet Sola i Karlsta’ i själva verket syftade på en kvinna. En servitris på Stadshotellet i staden. Så jag gav mig ut för att söka efter henne och träffade på två soliga Karlstadsdamer som njöt av kaffepausen ute i det vackra vädret. De fick in mig på rätt spår.

Här är hon: Sola i Karlsta’ som står staty utanför Stadshotellet. Denna dam hette i själva verket Eva-Lisa Holtz och levde under åren 1739-1818. Hon var känd för sin väna och soliga natur och följande text av Carl Hasselgren torde beskriva henne ganska bra:

Än viskar vårens vindar / Om henne här i staden / Hon skymtar kanske ännu i Kastanjepromenaden /  Var gång en solglimt glittrar till / På trottoaren i april / Var gång en vacker kvinna ler / En glimt av henne än man ser / Hon var allt, ljust och fagert i kvinnlig gestalt en gång / Hon är tidlös saga om ungdom, skönhet, sol och sång.

Kan det sägas bättre?

Om DX-Parlamentet och mycket annat

Diverse problem med tillgängligheten har gjort att det inte blivit några blogginlägg på ett par dagar men nu ska förhoppningsvis allt fungera friktionsfritt. Jag har noterat att en del bilder blir väl mörka i vissa webbläsare. Hur ser det ut hos dig?

Efter tidigare inslag vet de flesta vad som menas med DX-ing och varför man håller ett parlament i ämnet. Ja, parlament är kanske ett något högtravande begrepp. Låt oss kalla det för en sammankomst under trivsamma former där radioentusiaster från när och fjärran träffas för att umgås och utbyta erfarenheter. I denna sammankomst ingår även Sveriges DX-Förbunds årsmöte.

Några korta ord om årsmötet. Omval skedde av de flesta i styrelsen men nytt för i år var att alla styrelsesuppleanter togs bort. Dessutom ska antalet fysiska styrelsemöten minskas i besparingsyfte och möten i stället ske med hjälp av Skype. Den nya IT-tekniken erbjuder ju vissa fördelar. En stor fråga är tidningen Eter-Aktuellt’s vara eller inte vara. Det är trots allt en  stor kostnad att trycka en tidning, delvis i fyrfärg, tio gånger per år. Då antalet annonsörer nu är i stort sett nere på noll så måste kostnaden täckas av prenumerationsavgifter. Antalet medlemmar (c:a 500) ligger strax under smärtgränsen men för detta år ska det klara sig. Skulle vi sedan få in ytterligare några medlemmar så ser det genast ljusare ut. Ett alternativ som diskuterades var att ge ut tidningen i PDF-format. Förvisso ett mycket ekonomiskt distributionssätt men det blir ju ändå inte riktigt samma sak som en tryckt tidning.

.

Om det alltså bland er som besöker min blogg finns någon nostalgiker som tycker att detta med utlandslyssning, radio och radionostalgi verkar intressant så hör av dig till SDXF. Kanske har du till och med i ungdomligt oförstånd själv någon gång ägnat dig åt att lyssna på utländska stationer?  Som framgår av andra inlägg i denna blogg så har vi även en hel del andra aktiviteter för oss än radiolyssnande.

När dessa rader skrivs så befinner jag mig på Väddö av en rätt sorglig orsak. Det är en gammal kompis, katten Boris, som nyligen somnade in i sin kamp mot diabetes och andra krämpor. Dessutom var han helt blind mot slutet. Nu vilar han bredvid lilla Linus som gick bort för några år sedan. Linus var lika vit som Boris var svart och de trivdes väldigt bra ihop, kan matte Ann intyga. Nu leker de vidare i katternas egen himmel.

Från Väddö så bär det av mot Hälsingland och jag återkommer med flera Värmlandsinslag under resans gång. Det råder ingen brist på material men väl på lämpliga uppkopplingar längs färdvägen. Måste nog satsa på trådlöst bredband eller mobilbloggning…