Bulletiner från Vita Huset

Det är synd om politikerna…

March 13, 2008 – 12:08 pm

Ingen skugga må falla över Försäkringskassans förtroendeläkare. De gör ju bara vad de blivit ålagda att göra. Felet är att ett politiskt beslut fattats utan hänsyn till tredje man: vårdtagarna. Det handlade om att spara pengar och vinna politiska poäng. Jag tror inte att dessa läkare upplever sin situation som ett läkarkårens frälse vilka inte kan anmälas som speciellt behaglig. Vad beträffar löner så finns det andra som tjänar bra mycket mera utan att sitta i den konfliktsituation det innebär att hamna i motsättningar med såväl läkarkolleger som patienter.
Men har man inte glömt en liten pusselbit på vägen?
Patienten.
Skattebetalaren.
Alla de som levererar skatteintäkter av sina surt förvärvade inkomster för att möjliggöra generösa politikerpensioner som kan behållas även om man som politiker väljer att tacka nej till erbjudna jobb för att i stället odla sina intressen, sitta hemma och skriva dikter eller brodera. Nej, i politikens värld existerar inget tvång, ingen klappjakt på arbetssökande för att de ska ta erbjudna jobb och flytta dit jobben finns. Säg den politiker som vågar ställa sig upp och föreslå att sådana krav ska ställas på våra folkvalda.
I själva verket är det synd om politikerna. Sannolikt måste de ha detta synnerligen unika skyddsnät tack vare sin oförmåga att försörja sig på en öppen arbetsmarknad. Göran Persson lär vid något tillfälle ha sagt ”jag leder ju inte världens mest briljanta regering”. Nej, och det är säkerligen inte alla gånger de mest briljanta hjärnorna som väljer en politisk karriär. Men när man väl kämpat sig upp via en karriär i ungdomsförbundet, kanske börjat som politisk broiler redan i skolan, deltagit i möten, delat ut flygblad och satsat allt på sitt politiska intresse, när man äntligen är framme vid köttgrytorna: vem bryr sig då om futiliteter som patienter som kommer i kläm tack vare Försäkringskassans beslut? Försäkringskassans beslut, förresten? Det är ju inget annat än genomförandet av ett politiskt beslut även om det är oskyldiga människor som får effektuera direktiven. Stå till svars för vad som kokats ihop vid köttgrytorna i Rosenbad.
Vad var det Hitlers soldater brukade säga? Vi lydde bara order….

Yttrandefrihet – eller?

March 13, 2008 – 11:17 am

Jag säger som Mark Twain: Ryktet om min död är betydligt överdrivet. Däremot så har jag varit osynlig i bloggosfären några dagar. Detta beror dock inte på något sätt på idétorka. Nej, det råder sannerligen ingen brist på uppslag för den som har en fallenhet för att söka det absurda och humoristiska i tillvaron. Det räcker med att ta del av dagens medieutbud. Verkligheten överträffar ofta en aldrig så enorm fantasi.
Nog är det rätt intressant att höra en journalist uttala sig FÖR ingrepp i yttrandefriheten? Ja, jag förutsätter att Ann-Charlotte Marteus är journalist då hon kommer till tals på Expressens ledarsida. Hon vill att programmet ”Ring P1” ska läggas ner därför att för många människor med, som hon ser det, rasistiska åsikter släpps fram.
Förmodligen är detta skrivet med ironi men om så är fallet är ironin synnerligen väl dold. Hennes smeknamn på programmet, ”Rasistnytt”, antyder annars att så är fallet. Skulle det vara skrivet på fullaste allvar så är det häpnadsväckande.
Jag har ingen aning om huruvida Ann-Charlotte Marteus har sinne för humor eller inte och kan därför inte bedöma hur pass allvarligt hennes inlägg är menat. Men den journalist som på fullaste allvar förespråkar ingrepp i yttrandefriheten får mig sannerligen att undra. Hur kan någon aktivt motverka en princip som utgör grundvalen för ens egen existens?

I Sverige måste man vara frisk och stark för att orka vara sjuk

March 10, 2008 – 2:43 pm

Försäkringskassan har ingen avundsvärd position. Det är alltid de som ska utföra det smutsiga hantverket som politikerna beställt som får ta smällen. Socialdemokraternas vision om att
halvera sjuktalen har gjort att många sjuka kommit i kläm. Jobbet fortsätts nu oförtrutet av alliansen. Visst har sjuktalen gått ner drastiskt. Men innebär då detta att folk har blivit friskare? Knappast. Om man från början utgår ifrån att alla är simulanter så blir det lätt så att det blir fel ibland, som när en av Försäkringskassans förtroendeläkare (som för övrigt är barnläkare) för en patient underkänner diagnosen neuropati som gjorts av en överläkare i neurologi. Själva finessen med systemet är att förtroendeläkarna inte får ha någon personlig bindning till den sjukskrivne för att kunna göra en så objektiv bedömning som möjligt.
Rekommendationen blir att ligga och jobba då patienten inte klarar av att vare sig sitta eller stå!
Hur orkar människor som är sjuka kämpa vidare? Visst kan systemet missbrukas. Men vad är egentligen meningen med vårt sociala skyddsnät? Vilken trygghet kan vi påräkna för de skattekronor vi levererat den dag vi blir sjuka?
Sverige har onekligen blivit ett kallt land, på många sätt.

Snälla Anna, gör något åt rixtöntarna!

March 10, 2008 – 1:03 pm

Anna Eckerse Svensson, chef för MTG Radio, utsågs i torsdags till ”framtidens kvinnliga ledare 2008” vid en gala i Stockholm. I motiveringen till utmärkelsen framhålls ”hennes förmåga att överträffa högt ställda mål och förväntningar i en tuff värld samt hennes glädje, energi och förmåga att lyfta fram medarbetarnas styrkor”.
Anna, har du lyssnat på dina egna produkter? Om 89% av Sveriges befolkning har möjlighet att lyssna på en viss kanal varje dag och endast ungefär 1.3 miljoner gör det så torde detta säga något om intresset bland lyssnarna. Kan det vara så att lyssnarna efterlyser något mera? Infrastrukturen finns ju där – nu handlar det bara om att fylla timmarna med ett vettigt innehåll. Skulle det inte vara trevligt att öka dessa lyssnarsiffror ännu mera? Kanske rentav försöka attrahera en stor del av dem som inte lyssnar alls idag. Kan det finnas intressanta marknadssegment utanför de nischer som MTG idag prioriterar?
Och framför allt: går det inte att göra radion roligare? Värre kan den inte gärna bli….

Bortkastade pengar

March 10, 2008 – 9:40 am

Ett klassiskt argument för astronomiska chefslöner och bonussystem brukar vara att svenskt näringsliv måste hävda sig i förhållande till utländska aktörer och vara beredda att betala bra för att få de bästa. Men det bästa är tydligen inte tillräckligt, enligt AB. Mer än vartannat bolag som haft bonusprogram har gått sämre än konkurrenterna i samma bransch, visar en undersökning som presenteras i SVT:s Agenda. Då kan man fråga sig om detta är vettigt investerade pengar. Vad tillför egentligen dessa välbetalda toppkrafter?
Onekligen är de bra säljare. I alla fall när det gäller att sälja in sin egen person. Men för arbetsgivaren verkar det inte vara någon lysande affär. Varför inte i stället tillämpa ett renodlat provisionssystem för cheferna där ersättningen kopplas till konkreta resultat? Det nuvarande systemet ger ju mera associationer till förtäckt socialhjälp, där existensmaximum tillämpas i stället för existensminimum.
Ingenting är nytt under solen. Var och en står sig själv närmast. I näringslivet, lika väl som i politiken.