Bulletiner från Vita Huset

Mobilsök

Nog är det lustigt så det kan bli ibland. Idag den 11 september (återkommer till ämnet) så gick jag och Ona i vanlig ordning ut på vår morgonpromenad. Vi kunde konstatera att dynghögen vid Ekbacksladan var ett minne blott då den spridits ut på fälten. Nåja, i ärlighetens namn så fanns ganska mycket av den utspritt på vägen också så det var en inte helt angenäm upplevelse att ta vår vanliga runda. Lägg därtill att oräkneliga lerkokor från åkrarna också följt med traktorerna ut på vägen och att det var allmänt fuktigt. Både det ena och det andra fastnade i skosulor och tassar. Men vi avverkade vår runda och kom hem till morgonfikat. Då slogs jag av en förfärande insikt:

Var i h-e är mobilen?

Sökte igenom alla fickor och kom på att det nog inte var så smart att ha den i jackfickan på finnfracken, hmm nåja, träningsoverallen, då. Den har glidit ur fickan några gånger förut. Varje gång säger jag till mig själv att jag måste ha den i bättre förvar när jag är ute och går och lika ofta glömmer jag bort det. Jag ringde också ett kontrollsamtal till mobilen för att höra om den fanns inom hörhåll men icke!

Vad göra? Jo, vi började helt enkelt om, med en ny runda. Ona såg aningen fundersam ut och undrade nog i sitt stilla sinne över mänsklighetens egenheter. Kämpade oss än en gång igenom lervälling och dynga och inte hade det blivit mindre av den varan sedan sist (för en halvtimma sedan). Snarare tvärtom…. När vi så avverkat hela rundan så hade ingen mobil återfunnits och jag gav slaget förlorat för stunden. Måste ju få någonting gjort också. Men min nästa plan var att låna en mobiltelefon och sedan ta morgonrundan en tredje gång denna dag för att gå runt och ringa med jämna mellanrum tills jag hörde signalen.

Efter dagens jobb har det så blivit dags att återuppta mobilsökningen. Vad händer? Jo, precis när jag ska gå ut så hörs en synnerligen välbekant Nokia-truddelutt! Men var tusan kommer den ifrån? Till slut lokaliserar jag ljudet till sovrummet och där, på sängen,  ligger mobilen! Trots att jag reflexmässigt stoppade den på mig innan vi gick ut. Hur hänger då detta ihop?

Jo, sin vana trogen så gjorde Ona även denna morgon en rush in i sovrummet, upp i sängen och började sprattla och rulla runt som en påtänd breakdance-dansare. Det har blivit en ritual att hon ska göra det innan jag får sätta på kopplet. Tydligen hade mobilen i samband med detta ramlat ur fickan utan att jag märkte något. Så där hade den legat i godan ro medan vi sökt förtvivlat efter den längs vår promenadväg.

Ja, vi fick i alla fall en massa extra frisk luft, i alla fall bitvis av vägen. Och jag slipper köpa en ny mobil. Så visst kunde det ha varit värre. Tvärtom tycker jag att det just detta datum egentligen var en riktigt positiv upplevelse och nog känns det aningen futtigt att bli irriterad över en borttappad mobiltelefon denna dag. Vi förknippar alla den 11 september med betydligt mera tragiska saker än borttappade mobiltelefoner.

Vadå mobil? Jag har då inte sett någon….

Tags: 11 september, dynga, mobil, mobilsök, morgonpromenad