Bulletiner från Vita Huset

Fredagsbloggdio på lördag

I stället för att börja rada upp ursäkter och anledningar till försummelsen av denna bloggdio så konstaterar jag att det trådlösa bredbandet fungerar alldeles utmärkt här i Hälsingland och det är alltså hög tid att förmedla ett och annat nostalgiskt guldkorn. Däremot så får vi än en gång förlita oss på Tuben eftersom jag inte har med några egna ljudfiler hit. Men det finns ju faktiskt ett och annat att hämta även på YouTube.
Låt oss så inleda dagens bloggdioövningar med att släppa fram Rick Nelson och hans band som faktiskt bjuder på tre låtar för samma pris som en. Det blir i tur och ordning It’s late (med tanke på detta försenade inlägg), Believe what you say och My bucket’s got a hole in it. Tack till gatorrock som har mycket godis på sin sida http://www.youtube.com/profile?user=Gatorrock786  

Visserligen är det inte läggdags än men här har vi i alla fall ett kul klipp från 1959 med instrumentalduon Santo & Johnny och deras stora hit Sleep walk.

Ett band som alltid levererar vad publiken förväntar sig är kommande konstellation. En av medlemmarna, Francis Rossi, började redan 1962 i gruppen Scorpions och första singlarna kom under namnet Spectres i mitten av 60-talet. Efter ett riktigt njutbart försök med mera psykedelisk rock så hittade bandet så småningom sin välbekanta stil och man kan lugnt säga att det nu råder status quo i deras utbud. Här ett klipp från den spanska televisionen (höll nästan på att skriva inkvisitionen).

På andra sidan irländska sjön bildades 1969 ett annat band som skulle få en av sina största hits med denna låt:

Från Irland till Italien via en något långsökt koppling. Baby please don’t go är en gammal bluesklassiker som många gett sig på. Ovannämnda Thin Lizzy spelade in låten, liksom de irländska kollegerna Them med Van Morrison. Så gjorde även en italienska vid namn Caterina Caselli och här kommer hennes version, ur filmen ‘Nessuno mi puo’ giudicare’ som kom 1966.

På detta någonting helsvenskt, nämligen Jerka och hans vapendragare The Violents.

Något annat väldigt helsvenskt är väl ämnet pilsnerfilmer? Här ser vi ”operasångaren” Julle Bergström (alias Thor Modéen) ur denna underbara film som har en av de mest säregna öppningsrepliker som skådats: ”Det var förskräckligt så få döda det var idag!” (uttalat av en äldre kvinnlig tidningsläsande gäst på Pensionat Paradiset.)

Detta, mina vänner, är kultur! Över till en annan tid och en annan plats. Om det är något som Isle Of Wight blivit känt för så är det väl främst rockfestivalerna på ön. Här ska vi se ett inslag därifrån med den irländske bluesgitarristen Rory Gallagher och hans band Taste från 1970.

Tuben börjar sega på allvar nu så jag tror att vi gör ett litet måltidsuppehåll här. På ett dygn eller så. Men mera kommer snart i en bloggdio nära dig.

Tags: Isle Of Wight, Jerry Williams & Violents, Pensionat Paradiset, Rick Nelson, Rory Gallagher, Santo & Johnny, Sleep walk, Status Quo, Taste, Thin Lizzy, Thor Modéen