Bulletiner från Vita Huset

Om Ona och fejkbloggar

Först vill jag bara tala om för er som undrar att Ona mår bra och återhämtar sig stadigt hela tiden. Just nu vilar hon mycket då hon fortfarande behöver samla krafter och är beroende av smärtstillande medel och anti-inflammatorisk medicin. Detta är läget i korthet och mera information finns på Ona-bloggen som uppdateras kontinuerligt. Lussan skrev nyligen om fejkbloggar och jag förstår så väl om någon kanske misstänker att detta är en sådan. Men jag kan försäkra er alla att detta inte är något annat än ett förtvivlat försök att göra vad som göras kan för att rädda Ona. Kanske lyckas det inte. Men jag skulle inte kunna se mig själv i spegeln om jag inte visste att jag hade gjort vad som står i min makt för att hjälpa henne.

Fejkbloggar, ja. Kommer ni ihåg “Save Toby“-kampanjen? Ett osedvanligt osmakligt sätt att utnyttja sitt husdjur på skamlösast tänkbara vis för att tjäna pengar. Storyn i korthet: En riktig svinpäls lägger ut mängder med bilder på sin gulliga lilla kanin Toby på sin blogg. Han sätter en deadline och hotar med att han ska slakta Toby och äta upp honom en viss dag. Men det finns ett sätt att rädda den lilla kaninen. Om frivilliga bidrag på minst $50 000 har kommit in på hans PayPal-konto detta datum ska Toby få leva. Annars måste han dö.

Obegripligt nog så drog medierna i USA upp detta till något stort och “Save Toby”-kampanjen fick stort utrymme i både press och etermedier. Vad tror ni hände då? Jo, naturligtvis ökade trafiken lavinartat till bloggen och folk satte in pengar på löpande band därför att de desperat ville rädda lilla Toby. Om ni då jämför detta med vad jag försöker göra så ser ni att det ändå är en viss skillnad. Toby’s samvetslöse husse brydde sig inte ett dugg om honom utan var beredd att sätta hans liv i pant för att snabbt och arbetsfritt tjäna 50 000 dollar. Jag å min sida vill inget annat än hjälpa min bästa vän att få leva vidare. Hade jag i dag haft de pengar som krävs så hade Ona-bloggen aldrig kommit till.

När jag sist var inne på Toby-bloggen så hade denne vidrige skurk fått in mer än 25 000 dollar. Hur slutade då denna osmakliga historia? Jo, till slut spärrade PayPal hans konto och några pengar betalades aldrig ut. Men tro inte att eländet är slut för det. Om ni kollar Save Toby i dag så finner ni att ett företag nu använder detta varunmärke för att göra reklam för diverse varor och tjänster. Och om Toby lever eller inte framgår ej. Gör han det så är det bara att hoppas att han fått en husse eller matte som bryr sig om honom och vill honom väl. “Save Toby” är nu ett varumärke som är kommersiellt gångbart. Det är medierna som har skapat detta varumärke, precis som de har skapat varumärken av töntbloggare vars affärsidé är att mobba andra människor. Eländet backas upp av pressen och innan vi vet ordet av så är mobbarna helt plötsligt krönikörer i kvällstidningarna och titulerar sig journalister.

Jag har faktiskt skickat ut pressinformation om Ona och bloggen till mängder av medieföretag och tidningar i in- och utlandet. Tror ni att någon har tyckt det vara värt att ta upp denna story? Nej, var skulle den säljande knorren finnas? Men hade jag däremot hotat med att döda Ona vid ett visst klockslag på ett stoppdatum så hade det genast varit mycket intressantare.

Så krasst och konstigt fungerar medievärlden. Elände och negativa saker säljer. Och det är du och jag som finansierar medierna genom att köpa tidningarna och titta på eländet.

Tags: bloggar, Ona, pyrenéerhund, Save Toby, Schulman, stelbensoperation