Bulletiner från Vita Huset

April april….

Denna långa dag den 1 april 2016  drar sig nu mot sitt slut och jag har precis återkommit från djursjukhuset.

Vi visste vilken insats vi spelade med. Fridas liv. Men i går visade hon mig klart och tydligt att hon verkligen ville leva vidare. Att hon hade livsgnistan. Lusten att gå vidare. Trots att hon var så svag gjorde hon allt för att övertyga mig om att hon hade kraften och viljan att komma tillbaka.

När jag kom in till djursjukhuset i förmiddags hade operationen redan påbörjats och jag fick veta att hon klarade narkosen bra. Detta var en av de saker en tidigare veterinär varnat för: risken fanns att Frida skulle dö under narkosen. Jag fick också flera gånger veta att chansen att denna operation skulle lyckas var oerhört liten. Veterinären hade talat med onkologen på Albano Djursjukhus och även de avrådde från en operation. Men Frida sa ja och då fick det bli så.

Så småningom kom en manlig sjuksköterska ut och frågade mig  om jag ville att vi skulle avbryta operationen då det fanns en överhängande risk att Frida skulle dö. Lymfknutan i hennes buk var stor som en knytnäve och i farlig närhet av stora kroppspulsådern. Dessutom löpte mängder av blodkärl samman där. Risken bedömdes som stor att så svåra blödningar skulle uppstå att man inte skulle kunna klara av dem. Därför ville man ha klart besked innan man gick vidare.

Vilket alternativ fanns då? Om vi avbröt operationen skulle Frida bli stadigt sämre och hon var redan så sjuk att hon hade svårigheter både att andas och röra sig. Frida var fysiskt i mycket dåligt skick. Som jag såg det fanns inget annat alternativ än att fortsätta. Frida hade redan givit klartecken. Så operationen fick fortsätta.

Nu följde fler långa timmar av väntan. Lustigt nog fanns en rasspecial i det nummer av Hundsport som låg framme om pyrenéerhundar och pyrenéeisk mastiff. Slutligen kom en annan manlig sjuksköterska ut, en norrman som jag talat med i telefon tidigare. När jag satt där och väntade gav jag noga akt på allas kroppsspråk och det ingav ett visst hopp att han inte såg ut att vara på väg att överbringa ett sorgebud. Nej, han meddelade att man nu hade passerat den verkligt kritiska fasen. Knutan var bortopererad. Men blödningarna då? Ja, sa han, visst blödde det en hel del men det var inget vi inte kunde klara. Nu fortsätter vi med svulsten i analöppningen. Tidigare hade norrmannen meddelat att man funnit cystor på äggstockarna och föreslog att de skulle opereras bort när man ändå höll på, för att förebygga livmodercancer. Jag kom faktiskt inte på tanken att fråga om det nu men hade i alla fall givit klartecken när vi talades vid.

Slutligen kom en engelsktalande kirurg ut och berättade för mig att hans arbete nu var avslutat.

DET LYCKADES! FRIDA KLARADE DET! Detta är det bästa aprilskämt jag någonsin varit med om! Frida och alla vi andra lurade liemannen, narrade döden och hennes kamp gav resultat. I ett läge som detta är jag glad att varken Frida eller jag någonsin övervägde att låta henne somna in, som termen lyder. Då hade det varit slut. Nu startar i stället en ny fas i våra liv. Jag väntade i flera ytterligare timmar i hopp om att Frida skulle bli ett sådant skick efter narkosen att hon fick ta emot ett aldrig så kort besök men då hon låg kvar inne i operationssalen för observation tillsammans med andra patienter gick inte det.  Men jag hoppas Frida ändå kände att jag faktiskt höll mitt löfte till henne och kom in till sjukhuset i dag.

Jag är definitivt ingen champagnemänniska och dricker det vanligen en gång per år, till nyår. Men i dag kände jag att jag måste bryta mot mina principer för att fira att Frida fick livet åter. Det fick bli en liten flaska då det blir till att stiga upp tidigt i morgon. Frida stannar kvar över natten och om hon blir kvar längre ska jag i alla fall hälsa på henne under lördagen.

Det kvarstår fortfarande många frågor och jag har ännu inte träffat Frida efter operationen. Vi vet inte om cancern var godartad eller elakartad. Finns det förresten någon god cancer? Men Frida har fått en ny chans och detta är min lyckligaste dag på jag vet inte hur länge. Det är absolut sant trots att det är första april i dag…

Tags: Bagarmossens Djursjukhus, cancer, Frida, livslust, lymfknuta, operation, pyrenéer, pyrrar