Marknadsföringstips för musiker

February 5, 2008 – 4:46 pm

En kille vid namn Trevor Justice från Nashville, Tennessee blev så tagen av Barack Obamas tal i början av året att han skrev en låt om det, “Yes We Can”. I låttexten ingår bitar ur Obamas tal. Låten finns på

www.myspace.com/trevorjusticemusic

Nog är detta ett smart sätt att få draghjälp i sin personliga marknadsföring som musiker och låtskrivare. Hur många “tribute songs” har inte gjorts under åren där man anspelar på någon känd person eller någonting aktuellt. Ett av de festligare exemplen var “Norrlandsindianen” Don Curtis (alias Curt Nordlander från Fredrika i Västerbotten) som gav ut en singel till OS 1984 och på omslaget lovade att “en del av intäkterna går till Sveriges olympier”. Hur mycket som gick till OS-truppen förtäljer inte historien. Men denne Don Curtis var synnerligen aktiv i sin egen marknadsföring i övrigt också. Bland annat sålde han sina skivor genom att knacka dörr och signerade varje såld skiva. En osignerad skiva med Don Curtis är därför något av en raritet….
Hans vanligaste skiva (signerad!) ses nedan.


If you can’t beat them, join them!

February 5, 2008 – 2:00 pm

The Pirate Bay stoppas i Danmark enligt DN.

Danskarna har ju tidigare gjort sig kända för kraftfulla åtgärder som inte alltid har laglig täckning. Ett exempel var när man den 16 augusti 1962 i strid med internationell sjörätt bordade det s k piratradiofartyget ”Lucky Star” som sände kommersiella program under namnet Radio Mercur från internationellt vatten i Öresund. Ett resolut grepp, förvisso. Då hotades radiomonopolet. Men stoppade det den kommersiella radion? Nej!

Idag är det kommersiella intressen som är hotade. Oberoende av hur många stämningar som görs i skivbolagens intresse så kan de ändå inte stoppa utvecklingen. Fildelning är en perfekt form av “viral marketing”. När ska man inse fördelarna med att själva använda sig av en resurs som har kommit för att stanna?


Om mediernas tuttifiering

February 5, 2008 – 9:54 am

Idag är det visserligen tisdag men det blev ändå så att jag kom ut på skogspromenad med Åsa och Cosmo. Och innan jag glömmer bort det så ska jag bara nämna att vår tervuerenvän hade blivit uppflyttad från ”apell”, vilket är en bruksklass, till vad som kallas ”lägre klass”. Uppflyttad till en lägre klass?!? Ja, fråga mig inte varför men så är det tydligen. Sedan kan vovven även bli uppflyttad från en lägre klass till en högre klass. Skönt att ordningen är återställd! Och så finns det även lydnadsklasser förutom bruksklasserna.

Idag har Telia lovat att komma för att assistera med installation av digital-TV och modembyte. Så därför blev morgonpromenaden något tidig. Det gäller ju att hålla sig inne när Telia har vägarna förbi. Risken finns annars ju att jag missar något i det digra TV-utbudet.

Naturligtvis kom vi in på mediernas innehåll under vår skogspromenad. Vad är det som gör att alla dessa såpor blivit så populära? Är svenska folket en samling nollställda mähän som låter sig matas med vad som helst utan att reagera? Eller är detta verkligen underhållning? Någonting måste ju finnas i det eftersom det tydligen säljer. Eftersom jag slutade följa såpor någonstans under Dallas / Falcon Crest-perioden så är jag knappast den rätte att ha åsikter i frågan. Åsa framkastade teorin att det mycket handlar om att nå fram till barn och ungdomar och på detta sätt engagera hela familjen. Ja, kanske drömmer många förhoppningsfulla tjejer idag om att bli en ny Carolina Gynning eller Linda Rosing. Varför heter förresten så många såpastjärnor något med ”ing” på slutet? Betecknar denna ändelse ”ingenting” och ska detta därmed vara någon sorts varudeklaration? Vem vet? Nåja, snart kan jag själv ta del av det digra utbudet. Det är inte utan att TV-abstinensen börjar göra sig påmind efter alla dessa år av andra aktiviteter än TV-tittande.

Tidigare gick debattens vågor höga om ”snuttifiering” i medierna. Många hävdade att ämnen avhandlades alltför ytligt på bekostnad av djupa, ingående, undersökande program. Idag kan vi med fog tala om ”tuttifiering”. När kvällspressen tar till de största versalerna och öser på bra med trycksvärta på löpsedlarna, vad tror ni har hänt? Råder kravaller i Stockholm? Har krig brutit ut? Bensinransonering? Nej, det är värre än så. Linda Rosings tuttar har spruckit!

Ack, arma människa! Hur ska hon kunna gå vidare? Nationen engageras djupt i detta tragiska människoöde. Ja, detta är förstås en nyhetsvärdering baserat på vad som säljer. Human interest. Kanske är vi mätta på hedersmord, gatubarn i Brasilien, etnisk rensning och omskärelse av kvinnor. Behöver mera greppbara, jordnära ämnen för att engagera oss. Och kan man tänka sig något mera greppbart än Linda Rosings tuttar?

Snuttifiering, tuttifiering. En tredje variant skulle kunna vara mediernas ”pruttifiering”. Jodå, jag minns nog Mr Methane som teamet Stenbeck / Aschberg lyckats gräva fram någonstans. En engelsman klädd i grön sparkdräkt (Fylking har en skär!). Denne Mr Methane hade som specialitet att med hjälp av utströmmande gaser (s k pruttar) åstadkomma de mest fantastiska melodier och höjdpunkten var tydligen när han med hjälp av en extra kraftig utblåsning sköt iväg en kaskad av talk från sin byxbak. Är detta inte underhållning av hög klass så säg!

Hoppas Telia kommer snart så att jag åter kan träda in i TV:s underbara värld. Undrar just vilken typ av ”fiering” som gäller just för tillfället?


Tips för deckarintresserade radioentusiaster

February 4, 2008 – 1:25 pm

Flera än jag som både gillar radio och deckare? Då kommer här ett litet tips.

Här kommer något så ovanligt som en svensk deckare med DX-anknytning. Men detta är ganska naturligt då författaren själv var aktiv DX-are under främst 1970-talet. Boken kompletterar hans trilogi med de skånska poliserna César Amado och Spencer Albinsson vilka denna gång ställs inför en mordgåta där en amerikansk desertör hittas hängd i ett skogsparti. Har mordet något att göra med sekten Army Of Jesus som leddes av den mördade? En sekt som för tjugofem år sedan ägnade mycken tid åt att gräva upp ett flygande tefat som skulle ha störtat i trakten för tvåhundra år sedan. Är det någon tidigare sektmedlem som efter att ha lurats att skänka enorma belopp till rörelsen tagit ledaren av daga efter alla dessa år? Och vilken roll i historien spelar den amerikanska kortvågsstation vars frekvens i 19-metersbandet markerats på skalan på den mördades Eddystone 670 trafikmottagare?


Vad som börjar som ett lokalt morddrama sväller så småningom ut till en affär med internationella kopplingar på hög nivå där andra personer i olika världsdelar samtidigt hittas mördade. Men var finns sambandet? Författaren väver samman en spännande handling som gör det svårt att lägga boken ifrån sig när man väl börjat läsa den. Själv sträckläste jag boken från pärm till pärm och kunde bara beklaga att den tog slut så fort.

Per Erik Tell har en levande och underhållande berättarstil med en god portion humor samt en förmåga att teckna levande personporträtt som ger associationer till Fritiof Nilsson Piraten. Under resan framkommer ett samhällsengagemang som inte tar över berättelsen utan gör den ännu mera trovärdig. I motsats till de flesta polisromaner som excellerar i detaljer från praktiskt polisarbete känns Efter alla dessa år uppfriskande med sin jordnära bild av en typisk svensk småstad där det oväntade plötsligt händer. Det är svårt att i alla lägen veta var gränsen går mellan verklighet och författarens fantasi men historien om sekten som sökte efter ett störtat tefat har faktiskt verklighetsbakgrund.

EFTER ALLA DESSA ÅR
Författare: Per Erik Tell
ISBN 978-91-89336-44-5
249 sidor, inbunden.
Förlag: Bokpro http://www.bokpro.se/


Biggles lever!

February 4, 2008 – 5:54 am

Bara ett skämt” (AB)

Självfallet går det inte att försvara att man bryter mot säkerhetsföreskrifter på detta sätt och utsätter andra för fara. Men nog verkar killen vara en skicklig flygare? Jag undrar just hur många andra piloter som i sin dagliga gärning sitter och drömmer om att göra något lika spektakulärt. När får vi se charterplanet till Kanarieholmarna göra en looping?