Bulletiner från Vita Huset

Lagen om tillgång och efterfrågan

Hyrorna kan chockhöjas, skriver DN. Blir man egentligen så mycket lyckligare av att bo i innerstan? Ja, tydligen, eftersom det verkar vara så eftertraktat. Enligt principen om tillgång och efterfrågan så ökar förstås priserna ju flera som är intresserade av centralt belägna lägenheter. Denna princip fungerar lika väl oberoende av vilken färg den regering har som styr landet.

Jag bytte en gång min lya i Vita Bergen mot en tvåa i Rinkeby. Framför allt på grund av att den nya lägenheten var större, ljusare och hade balkong. Men visst hade även Söder sina fördelar. Skånegatan var då en s k grön gata och varje dag kunde jag parkera bilen utanför porten. Bilen behövde bara flyttas en natt i veckan när det var städdag. Inga P-avgifter. Inga biltullar. Jag åkte bil till jobbet i Alvik varje dag, i en amerikansk Dodge med en stor V8. Bensinpriset var en bra mycket mindre del av den disponibla månadsinkomsten än vad som är fallet idag. På sommarkvällarna brukade jag ofta gå tvärs över gatan för att titta på Carl-Antons TV-show från amfiteatern i Vitabergsparken och här hade vi alldeles gratis ett enormt utbud av högklassiga artister. Ofta blev det också en picknick ute i parken på helgerna. Gångavstånd till många trevliga vattenhål och en mycket låg hyra. Småstadsidyll mitt inne i Stockholm, med gårdsfester och allmänt gemyt. Alla kände alla.

Nu riskerar hyrorna i “attraktiva områden” att stiga med 40% eller mera. Köerna måste kapas. Och hur kapar man köer på bästa sätt? Enkelt! Gör det tillräckligt dyrt så att “packet” inte har råd att stå kvar i kön. Det är ju lätt att kolla kredithistoria och inkomster så att ingen från trasproletariatet av rent okynne lyckas ställa sig i kön och därmed förhalar processen som ger tillgång till den attraktiva lägenheten för de välbeställda. Vem vet, man kanske kan kapa flera köer på samma sätt. Vad sägs om att kapa vårdköerna genom att göra sjukvården så kostsam att bara de välbeställda har råd att utnyttja den?

Men vägen till en attraktiv lägenhet går ju inte bara via köer. Kontakter är minst lika viktigt. En väg är att genom jobbet eller politiskt engagemang komma över en lägenhet. Eller att “supa in sig” med rätt personer. Förr förfasades allmänheten över att så många missbrukare fick förtur i bostadskön och därmed snodde åt sig attraktiva lägengheter som de sedan svinade ner och förstörde samtidigt som de störde hederligt folk. Detta problem försvann så småningom. De tidigare förtursfallen som överlevt blev i stället uteliggare.

Hur löser man bostadsekvationen med största möjliga rättvisa? Ska ett statligt organ avgöra vilka som ska få tillgång till en bostad utifrån behovsprövning (som fallet var med den gamla bostadsförmedlingen?) Ska ett hyrestak gälla? Något säger mig att det inte blir någon större skillnad. Självklart skulle även höginkomsttagare applådera lägre hyror. Desto mera pengar kan läggas på motorbåtar, utlandsresor och Spy Bar. Men oavsett hur fördelningen av bostäder organiseras så kommer principen om tillgång och efterfrågan att gälla. Den förändras inte genom att vi byter regering. Möjligen kan man tänka sig att politiskt hemvist blir ett incitament i urvalsprocessen i stället för pengar. Om nu det är så mycket bättre…

En barnvagn som mordvapen….

”Han ville mörda en pappa med barnvagn” skriver Aftonbladet.
Hur skulle det gå till? Hade han tänkt köra över pappan med barnvagnen?

Ja, förlåt, men jag kunde bara inte låta bli. Nästan lika kul som det gamla örhänget “Barndomshemmet” där det sjungs “…står den röda lilla stugan invid grinden, som i forna dagar var mitt barndomshem…”

Alltså bodde den stackarn i grinden! Måste ha varit rätt dragigt ibland….

Pigavdrag inget nytt under solen

Jag har ägnat någon timme åt att städa ur gamla lådor, sortera prylar och gamla papper och förpassa det som inte direkt behövs i brådrasket in i förråden. Men det blir ändå förvånansvärt mycket över som ”kan vara bra att ha”.

Göran Persson behöver inte tänka på sådana petitesser som städning enligt AB. Nej, sådant sköter ju andra åt Patron Persson. Ni vet, mannen som sa att ”Om Reinfeldt vill att någon annan städar åt honom så står det honom fritt. Men han ska själv betala vad det kostar. Det är inte jag eller svenska folket som ska betala Reinfeldts städning.”
Nu har liksom saken kommit i ett annat läge….

Är inte detta ändå tämligen symptomatiskt för politiker av alla kulörer, över hela bredden från höger till vänster? I första hand gäller det att slå vakt om egna fördelar – allt från pensioner som uppenbarligen kan behållas även om man har andra inkomster till gratis resor på SJ. Kanske är det så att makt berusar? Politiken är ju ett av de få områden där det inte i första hand är kompetens och lämplighet som avgör om man kommer upp sig i hierarkin utan snarare förmågan att underkasta sig partilinjen, ibland mot allt sunt förnuft. Men det gäller bara att bita ihop och spela med. I morgon är det man själv som svingar partipiskan och snart är det dags att skörda frukterna av att ha spelat med.

Nej, inte är det konstigare att GP utnyttjar systemet än att andra politiker gör det. Politiker är ju människor de också. Och, för att travestera George Orwell: människor är alla jämlika. Det är bara det att vissa människor är mera jämlika än andra….

Låt oss skriva en sexnovell!

Jag satt just och sökte på Bloggportalen vilka termer som var mest frekventa bland sökningarna. De var följande:

1. sexnovell
2. sexblogg
3. sex
4. swingers
5. blondinbella
6. emilias mamma
7. carolina gynning
8. ken ring

För att optimera sitt bloggresultat så borde man alltså skriva ett inlägg där dessa termer förekommer både i etiketterna och den löpande texten. Ja, varför inte?
Att sex säljer är ju ingen nyhet. Men att läsa sexnovell skulle vara så populärt? Har folk slutat att kolla på sexfilmer? Ska vi se detta som en intellektuell utveckling – att man nu hellre läser om det? Allra trevligast är väl ändå att göra det.

Låt oss alltså lägga ut en sexnovell. Då blir det i realiteten en sexblogg. Med massor av sex och åter sex. Kanske ska även några swingers medverka i handlingen? Ni vet, såna som tycker att omväxling förnöjer.

Vem är då blondinbella? Enligt presentationen en “Driven och målmedveten tjej som går i 2:an på Jensen N. Bor i innerstaden…” Trevligt! Hon måste ju vara med i handlingen på något sätt när vi nu skriver denna sexnovell. Carolina Gynning (ni vet hon med allt i huvudet) är ju självskriven i sammanhanget och Ken Ring hade jag aldrig hört talas om förrän nu. Men OK, låt Ken vara med i orgien också. Nu jädrar i min låda ska det bli en sexnovell som heter duga. Givetvis ska den även innehålla inslag av våld. Sex och våld säljer, särskilt i kombination. Kolla bara kvällstidningarnas löpsedlar.

Så har ytterligare tio minuter av dagen gått åt till att fabricera detta totalt innehållslösa inlägg. Nu är det dags att lämna bloggandet och göra lite nytta!

Ska folk på landet åka häst och vagn?

Klimatberedningen föreslår ytterligare höjning av bensinskatten, skriver Aftonbladet. Ja, säkert kan detta få någon i tätorterna att ställa bilen och i stället åka kommunalt. Det är också väldigt lätt för politiker som bor i innerstan och har bekvämt gång- och taxiavstånd till Café Opera att medverka till beslut som detta. Den som bor i norrländsk glesbygd och kanske pendlar tjugo mil eller mer per dag till sitt arbete har nog svårare att inse fördelarna med förslaget.
Vilka alternativ finns för glesbygdsbor när kollektivtrafik saknas? Samåkning? Ja, om det är möjligt görs detta säkert redan idag för att kapa kostnader. Men oftast är bilen en förutsättning för att kunna ta sig till jobbet.

Det fanns en idyllisk tid när folk färdades med häst och vagn och små lokala järnvägar sammanband många mindre orter. Man handlade sina varor i en liten lokal lanthandel som fanns i varje by och dit kunde man antingen cykla eller åka spark på vintern. Ja, man kan tycka att det verkar riktigt rofyllt och stressfritt. Men idag ser verkligheten annorlunda ut. Infrastrukturen byggdes upp baserad på landsvägstransporter och billig olja. De små smalspåriga lokalbanorna lades ner. Det fanns inte längre kundunderlag för den lokala lanthandeln och ingen kunde längre försörja sig på ett litet hemman med ett par kor och någon åkerlapp. Alla måste in till centralorten! Vi flytt int! var en stolt paroll bland många som kämpade emot in i det sista. Men förgäves.

Vad tycker politikerna? Behöver vi egentligen landsbygden? Ja, ibland undrar man. Visst är klimathotet en viktig fråga. Men löser vi problemet med hjälp av ekonomiska incitament? De välbeställda kan lugnt fortsätta att åka bil även om de förstås knorrar. Men de har ju råd. För många som lever under små ekonomiska omständigheter kan alltför stora bensinskattehöjningar bli strået som knäcker kamelens rygg. Det är problemet med alla typer av ekonomiska påtryckningsmedel: det drabbar alltid de svaga i samhället.

Vad är då alternativet för glesbygdsborna? Ökade bilavdrag på landsbygden? Jaha, och hur löser det klimatproblemet? Dessutom måste ju ändå pengarna läggas ut. Differentierade bensinpriser och skattesatser för bilar så att det blir billigare att använda bilen i glesbygd? Det vore en idé men vem vågar föreslå det och hur skulle en sådan reform administreras? Förbättrade kommunikationer i glesbygden? Är det realistiskt att tro att detta går att genomföra till rimliga kostnader så att alla ställa sina bilar hemma?

Nej, alla kan inte sitta hemma i sin stuga och jobba via bredband. Några måste ta sig tjugo mil till jobbet på pappersbruket. Ja, men flytta då om det är så svårt! menar politikerna.
Jag undrar i mitt stilla sinne om arkitekterna bakom detta förslag gjort någon konsekvensanalys av skattehöjningen. Eller är detta ett logiskt led i utarmningen av landsbygden? Är tanken att den svenska glesbygden framledes ska befolkas av tyska fritidsboende som jagar svenskt vilt och plockar med sig varningsskyltarna för älg hem till Hamburg och Frankfurt för att få nya bord till gillestugan? Lägg därtill att Arbetsförmedlingen i allt högre grad jagar sina arbetssökande med blåslampa och ställer krav på att flytta dit jobben finns. Vore det inte enklare att ge arbetslösa i glesbygd en medborgarlön som kompensation för att de stannar kvar i sin hembygd och hjälper till att hålla landskapet öppet och infrastrukturen igång? Eventuellt med en maxkvot för bilkörning för att medverka till en bättre miljö.

Ja, inte är det någon enkel fråga. Men en chockhöjd bensinskatt är definitivt fel väg att gå.