Samarbeta med piraterna!
February 1, 2008 – 9:42 amDN berättar att fyra personer bakom fildelningssajten Pirate Bay åtalats. Åklagaren skriver i åtalet att sajten The Pirate Bay finansieras av reklamintäkter. “Härigenom sker ett kommersiellt utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer” skriver åklagaren enlig DN.
Är det någon som tror annat än att det är musikindustrin som i eget intresse driver denna fråga? Artisterna själva får ju på detta sätt extra marknadsföring av sina alster. Under åren har även upphovsrättsorganisationer bedrivit häxjakt mot s k ”bootlegs”, d v s otillåtna utgåvor av livematerial och outgivet material. Detta har i själva verket givit artisterna ökad exponering och många artister är positiva till bootlegs. När Rolling Stones var i fejd med sitt skivbolag Decca så hjälpte man till och med en bootlegger att plugga in sin bandare i PA-anläggningen så att ljudet på liveinspelningen skulle bli så bra som möjligt.
Ett annat fenomen var piratradio från öppna havet. Under 1960-talet tillkom en mängd s k piratradiostationer som sände från fartyg och fasta installationer på internationellt vatten. Särskilt utanför den engelska kusten blev detta vanligt. BBC var infamt påpassade av musikerförbundet och upphovsrättsorganisationerna och hade väldigt lite ”needle time” till sitt förfogande. De var oftast hänvisade till att spela levande musik och för att få ut sina artister i etern så köpte de stora skivbolagen reklamkvartar på Radio Luxembourg som på kvällarna sände på engelska. Trots dålig hörbarhet i England blev programmen enormt populära och var en viktig bit i marknadsföringen av bolagens artister.
Så kom då piraterna. Radio Caroline och många andra började pumpa ut musik dygnet runt i etern från sina sändarfartyg utanför tremilsgränsen. Detta var ”the Swinging Sixties” och precis som Carnaby Street, Beatles och minikjolar så gick det hem hos ungdomarna. För att inte tala om hur skivförsäljningen ökade! Trots att piraterna av etablissemanget betraktades som skrupelfria banditer vars enda intresse var att tjäna pengar genom att utplundra artister och stjäla deras verk (jodå, argumenten fanns redan då!) så var skivbolagen mycket angelägna om att deras plattor skulle spelas i etern och såg hela tiden till att förse stationerna med alla sina nya utgåvor samt att smörja deras diskjockeys på bästa sätt. Vissa – men inte alla – av dessa stationer hade gjort upp med de brittiska upphovsrättsorganisationerna och betalade alltså för den musik de spelade.
Genom piratradion kom många nya artister fram och blev stora namn. Det var inte bara de stora bolagens skivor som spelades utan även många independent-etiketter. Den 15 augusti 1967 trädde den engelska piratradiolagen i kraft och 60-talets guldålder för radiopiraterna var över. Men de hade lämnat ett vacuum efter sig. Publiken hade vant sig vid att få musik dygnet runt när helst de ville. BBC såg sig nödsakade att starta en egen popkanal och engagerade många av de gamla piratradiomedarbetarna för att så att säga få folk som kunde hantverket. Så småningom fick England även legal landbaserad kommersiell radio. I Sverige fick vi Melodiradion som en direkt konsekvens av Radio Nords sändningar från m/s Bon Jour ute i Östersjön.
Nu är det ett nytt sekel och ett nytt forum för överföring av musik men argumenten är fortfarande de samma. Piraterna utplundrar seriösa artister och konstnärer och stjäl deras verk. Men i själva verket så är det de stora skivbolagen som är oroliga för minskade intäkter. Man lever fortfarande kvar i en tid när skivor ska säljas fysiskt, gärna över disk. Dessa kolosser på lerfötter har inte kunnat anpassa sig till en ny tid med nya vägar att sprida musik.
”Home taping is killing music” brukade det stå på skivpåsarna på 70-talet. Då var kassettbandspelarna det stora hotet. Vad blev då resultatet av att musikentusiaster spelade in musik från radion och bytte band med varandra? Jo, allt flera musikkonsumenter fick upp ögonen för nya artister och ny musik och köpte mera skivor!
Kort sagt: hela denna process är dödfödd. Sluta bråka! Använd i stället den resurs som fildelning erbjuder på ett konstruktivt sätt. Acceptera att konsumenterna tröttnat på att betala över 200 kronor för en CD när de kanske bara vill ha enstaka spår. Sälj låtarna styckvis via nätet och erbjud bonusmaterial gratis för nerladdning (liveinslag, outgivet material, promosnuttar etc.) Fildelningssajter är ett klassiskt exempel på ”viral marketing” och här har även artister och hemmapulare utan större resurser möjlighet att tävla på lika villkor.
Och ni som vill ha gamla hederliga vinylskivor: titta in på www.rock.x.se Bland annat…
