Bulletiner från Vita Huset

Om att sälja inlines till mormor och om Tele2

Konstig rubrik, kan tyckas. Ja, den kom faktiskt till genom ett inlägg av Gubben vid Rämen som i dag beskriver den personliga service han får hos sitt lokala apotek. Visst är en personlig service och en nära relation till kunderna en bra förutsättning för att kunna sälja mera. Dessutom så oändligt effektivt när det gäller att knyta kunderna till sig med starka band. Ja, då kan man till och med sälja inlines till mormor.

Ett klassiskt begrepp inom marknadsföring är 4 P – Pris, Produkt, Plats och Påverkan. Faktorer som förutsätter att kunden är påverkbar för säljbudskap. Det handlar om att kränga och jaga avslut. Som ett alternativ till denna strategi  brukar begreppet relationsmarknadsföring framhållas, där relationen mellan säljare och kund är det fundamentala. Men förutsätter då inte all marknadsföring en relation med kunden? Om man nu vilja sälja mera till samma kund så gäller det att inte fokusera alltför starkt på snabba avslut och hasta vidare till nästa blomma.

Ett perfekt exempel på praktisk marknadsföring, långt innan begreppet relationsmarknadsföring myntades, är den lokale lanthandlaren, salig i åminnelse och numera bortkonkurrerad av stormarknader och köpcentra. Han/hon kände sina kunder och deras behov mycket väl. Så när till exempel gamla fru Andersson kom för att handla så kunde handlaren till exempel föra på tal att ”säj, ska inte dotterdottern konfirmeras nu snart?”. Jo, så var det ju. Har fru Andersson tänkt på någon lämplig present än? Nej, hon hade faktiskt inte kommit på något än och diskussionen fortsatte. ”Hur vore det med ett par inlines? Det är något som blivit väldigt populärt nu”. Handlaren förklarar närmare och erbjuder sig att ta hem ett lämpligt par i god tid före konfirmationen. Ja, så kunde det gå till när mormor köpte ett par inlines. Relationen mellan handlare och kund byggde på ett ömsesidigt förtroende och förhållandet gagnade båda parter.

Jag kommer att tänka på denna situation ibland när jag uppvaktas av allehanda telefonförsäljare, coachade i sann 4P-anda. Ett extremexempel är Tele2 som tydligen lägger ut sina säljuppdrag på en myriad av olika callcenter utan något gemensamt kundstöd. Detta resulterar i att en mängd förhoppningsfulla telefonsäljare med de mest skiftande dialekter ringer till mig gång på gång för att erbjuda samma  tjänst. Till slut så har blotta varumärket Tele 2 blivit som ett rött skynke för mig och jag är beredd att hellre ta ett både dyrare och kanske sämre alternativ bara för att få lite lugn och ro. Knappast en verkningsfull försäljningsstrategi för den som vill bygga varaktiga kundrelationer.

Det är möjligt att de 4 P:na en gång fungerade bra. Men i dagens interaktiva medievärld med såväl ökat brus som hårdare konkurrens så är jag övertygad om att kundrelationen är viktigare än någonsin. Jag ser fram emot den dag när även Tele2 inser detta….

Läs även vad andra bloggar skriver om marknadsföring, 4P, relationsmarknadsföring, försäljning, Tele2

Prenumerera på min blogg (RSS) och Kommentarer (RSS).

Fredagsbloggdio – Party time i Vita Huset igen!

Ja, då har vi fredag och återigen dags för en liten bloggdio från Vita Huset. Damerna först –och i detta fall blir det Wanda Jackson. Hon gjorde ju en så helgjuten insats förra fredagen att hon får vara med igen och då blir det party! Just det: Let’s have a party!

Visserligen en tidig 60-talsversion – ni kanske noterade att man dansade twist till denna partylåt. Men klart godkänd ändå, tycker jag. Dessutom med Roy Clark – han med Chicken wire – på gitarr.

En kille som många tyckte lät som Elvis var Ral Donner och hans bidrag heter Cinderella Twist.

Från 1957 är kommande låt och även om inte läppsynkningen fungerar så där perfekt så är det en klassiker.

Kan man hoppa framåt i tiden tio år utan vidare? Jodå, särskilt när det är Paul Revere & Raiders som står för underhållningen.

Nu blir det instrumentalt! Mannen som sags ha uppfunnit surfmusiken kommer här med en gammal surfklassiker. Dick Dale och Misirlou.

Ja, när vi nu halkat – eller surfat – in på ämnet surfmusik så är det ju onekligen svårt att förbigå the Beach Boys. Så här kommer grabbarna och det här är faktiskt live.

Nu är det dags för en tjej i dagens bloggdio och det är ingen mindre än Brenda Lee, som ju är rätt så liten till växten. Här med sin tolkning av en gammal Hank Williams-klassiker.

En dam till och det är inte vem som helst, må ni tro. Nej, här kommer Cordell Jackson och river loss på sin trogna Hagström-gitarr. Som många kanske känner till så startade hon sitt eget skivbolag, Moon Records, i Memphis år 1956 och stod själv för många häftiga gitarrsolon på de singlar som gavs ut med mer eller mindre obskyra sydstatsrockare.

Ett av de amerikanska gäng som försökte öppna moteld mot Beatles och andra företrädare för “The British Invasion” ser vi här. The Knickerbockers och Lies.

Vi är strax tillbaka efter detta meddelande från våra sponsorer:

Tillbaka till favoritprogrammet från förra fredagen, Town Hall Party. Hört talas om Lee Austin & The Last Of The Rebels? Skönt gäng som vann programmets talangjakt 1959.

Primitive love exotic hula dance – ja, nog är det väl en träffande beskrivning på kommande inslag. Plats på scen för Jayne Mansfield.

Vi avslutar denna lilla bloggdio med ett gäng från Boulder, Colorado. The Astronauts är det som framför Firewater – än en gång en surflåt och detta är et klipp från filmen Surf party. Jag ser just att det bara blev amerikanskt denna gång men det får vi ta igen vid ett annat tillfälle.

Trevlig fredagkväll!

Den 11 september och radion

Även om detta datum för alltid kommer att förknippas med World Trade Center och de koordinerade terrordåd som utfördes samma dag så förorsakar dagen för många även andra obehagliga associationer. Personligen så reflekterar jag just över att mina personliga minnen av tre händelser från detta datum är klart radiorelaterade.

Den 11 september 1973 genomfördes militärkuppen i Chile och landets folkvalde president Salvador Allende dödades i samband med stormningen av Monedapalatset i Santiago. Jag lyssnade vi denna tid mycket aktivt på utländsk radio på kortvåg och en station som ofta hördes bra i 31-metersbandet var Radio Minería i Chile som förde juntans talan. Kort efter kuppen startades ett utlandsprogram under namnet Radio Nacional de Chile (Voice of Chile under de engelska programmen) och denna station hördes mycket bra i 19-metersbandet. Vad man främst reflekterade över när bilderna på juntan började dyka upp var nog att de skulle kunnat ha stor nytta av en PR-konsult…. Men Pinochets röst var redan välbekant från ett flertal radiotal över kortvågen.

Den 11 september 2003 överfölls utikesminister Anna Lindh på varuhuset NK i Stockholm och jag fick för första gången höra om det av ett par vänner och radioentusiaster som kom ut till torpet i Hälsingeskogarna senare på kvällen. Som så ofta annars ägnade vi en stor del av natten åt att lyssna på utländska stationer (alltså att DX-a) och när vi på morgonen fick vetskap om Anna Lindhs död så var det via det svenska utlandsprogrammet på mellanvåg 1179 kHz.

Den 11 september 2001 satt jag och körde eftermiddagsprogrammet på vår lilla lokala radiostation i Hälsingland. Med i studion var Frank, en diskjockey från Chicago som jobbade tillfälligt hos oss.  På TV:n gick CNN och tanken var förstås att hålla koll på intressanta ämnen som kunde användas i sändningen. Helt plötsligt så övergick programmet till att bli ett direktreferat av händelserna som CNN förmedlade. Men det stannade inte vid det. Relativt snart hade vi en egen korrespondent på plats på andra sidan Atlanten.

Med tanke på att en amerikan fanns med i studion så föll det sig naturligt att inventera vilka man kunde ringa till för att få en direkt reaktion från USA. Snart hade vi en släkting till Frank på tråden och det gav onekligen extra närvaro åt vad som just visats på TV-rutan. Via släktingen fick vi tips om ytterligare en person vi kunde ringa, som i sin tur kunde förmedla ytterligare en kontakt och så vidare. Innan det var över så kunde vi så småningom sända ut en direktrapport från ett kafé på Manhattan via telefon. Med bakgrundsljud och allt. Helt plötsligt fick vår lilla radiostation en mycket internationell prägel, mitt i all tragedi.

Och ja, självfallet kommer vi ihåg den 11 september, år 1978. En av våra största någonsin inom motorsporten lämnade oss efter att vi efter den fruktansvärda olyckan på Monza dagen innan fått uppfattningen att Ronnie Peterson faktiskt skulle klara sig. Läs mera om detta på LAE:s blogg. Även om jag sett själva olyckan på TV så fick jag första gången höra om Ronnies död via radio.

Mobilsök

Nog är det lustigt så det kan bli ibland. Idag den 11 september (återkommer till ämnet) så gick jag och Ona i vanlig ordning ut på vår morgonpromenad. Vi kunde konstatera att dynghögen vid Ekbacksladan var ett minne blott då den spridits ut på fälten. Nåja, i ärlighetens namn så fanns ganska mycket av den utspritt på vägen också så det var en inte helt angenäm upplevelse att ta vår vanliga runda. Lägg därtill att oräkneliga lerkokor från åkrarna också följt med traktorerna ut på vägen och att det var allmänt fuktigt. Både det ena och det andra fastnade i skosulor och tassar. Men vi avverkade vår runda och kom hem till morgonfikat. Då slogs jag av en förfärande insikt:

Var i h-e är mobilen?

Sökte igenom alla fickor och kom på att det nog inte var så smart att ha den i jackfickan på finnfracken, hmm nåja, träningsoverallen, då. Den har glidit ur fickan några gånger förut. Varje gång säger jag till mig själv att jag måste ha den i bättre förvar när jag är ute och går och lika ofta glömmer jag bort det. Jag ringde också ett kontrollsamtal till mobilen för att höra om den fanns inom hörhåll men icke!

Vad göra? Jo, vi började helt enkelt om, med en ny runda. Ona såg aningen fundersam ut och undrade nog i sitt stilla sinne över mänsklighetens egenheter. Kämpade oss än en gång igenom lervälling och dynga och inte hade det blivit mindre av den varan sedan sist (för en halvtimma sedan). Snarare tvärtom…. När vi så avverkat hela rundan så hade ingen mobil återfunnits och jag gav slaget förlorat för stunden. Måste ju få någonting gjort också. Men min nästa plan var att låna en mobiltelefon och sedan ta morgonrundan en tredje gång denna dag för att gå runt och ringa med jämna mellanrum tills jag hörde signalen.

Efter dagens jobb har det så blivit dags att återuppta mobilsökningen. Vad händer? Jo, precis när jag ska gå ut så hörs en synnerligen välbekant Nokia-truddelutt! Men var tusan kommer den ifrån? Till slut lokaliserar jag ljudet till sovrummet och där, på sängen,  ligger mobilen! Trots att jag reflexmässigt stoppade den på mig innan vi gick ut. Hur hänger då detta ihop?

Jo, sin vana trogen så gjorde Ona även denna morgon en rush in i sovrummet, upp i sängen och började sprattla och rulla runt som en påtänd breakdance-dansare. Det har blivit en ritual att hon ska göra det innan jag får sätta på kopplet. Tydligen hade mobilen i samband med detta ramlat ur fickan utan att jag märkte något. Så där hade den legat i godan ro medan vi sökt förtvivlat efter den längs vår promenadväg.

Ja, vi fick i alla fall en massa extra frisk luft, i alla fall bitvis av vägen. Och jag slipper köpa en ny mobil. Så visst kunde det ha varit värre. Tvärtom tycker jag att det just detta datum egentligen var en riktigt positiv upplevelse och nog känns det aningen futtigt att bli irriterad över en borttappad mobiltelefon denna dag. Vi förknippar alla den 11 september med betydligt mera tragiska saker än borttappade mobiltelefoner.

Vadå mobil? Jag har då inte sett någon….

Solnamässan – ett eldorado för skivfantaster

För många är älgjakten årets höjdpunkt. Men för oss vinyljägare så handlar det om andra värden. Vi ser ständigt fram emot kommande skivmässor och en ledande mässa i Sverige är Solnamässan som arrangeras i Solna Sporthall vår och höst. För många handlare och samlare är detta enda gången som man ses personligen under året.

Det råder febril aktivitet runt Solnahallen på morgonen den 8 mars, den internationella kvinnodagen. Är skivsamlande förresten en mansdominerad hobby? Nej, både bland säljare och köpare tycks det kvinnliga inslaget vara stort. Medan lastkärrorna går i skytteltrafik ut och in genom portarna och tunga vinylbackar kånkas från bilen fram till bordet så byggs så sakteliga dagens mässa upp och köande besökare börjar samlas framför entrén. En jättelik marknadsplats fokuserad på skivor och musik. Vilken musikälskare och skivnörd kan motstå något sådant?

Jag är själv med på säljarsidan, låt vara för att i första hand finansiera eget vinylmissbruk. Utan att ha koll på hur många skivmässor jag varit med på under åren så är det varje gång med en känsla av igenkännande vi entusiaster kommer till en mässa. Precis som gnistan hos alla marknadsknallar vaknar till liv inför varje ny säsong när det är dags att ge sig ut på turné så väcks den samma skivglöden på allvar hos oss musikentusiaster och samlare när det drar ihop sig till skivmässa. Förutom att det alltid är trevligt att träffa alla likasinnade, både handlare och kunder som man i stort sett aldrig ser annars, så finns hela tiden jaktinstinkten där. Vad ska jag lyckas hemföra från mässan idag? Vilka guldkorn ska införlivas i samlingen?

Många samlar väldigt nischat, till exempel på vissa artister. Men då vill dessa samlare oftast ha precis allt med sina idoler. Väldigt många samlar på Beatles, vilket med tanke på gruppens världsvida framgångar är ganska naturligt. En av säljarna har letat sig hit till Solna från England. Rob Batchelor har handlat med Beatles-relaterade saker i över tjugo år och säljer förutom skivor alla möjliga andra samlarprylar du kan tänka dig. Vad sägs till exempel om ett medlemskort i original från 1964 i The Cavern Club i Liverpool, där Beatlarna började sin framgångsrika karriär?

Som hängiven Beatles-fan tycker förstås Rob att det är underbart att kunna hålla på med sitt intresse på heltid. Utöver försäljning  via webben och mässor så anordnar han också ett stort Beatleskonvent i London. Mera information hittar du på hemsidan www.beatlesdays.com.

Det är inte bara skivor som säljs på Solnamässan. Liska från Premium Förlag ställer ut förlagets rikhaltiga sortiment av referensböcker för musikälskare och skivsamlare och denna dag vill hon gärna puffa litet extra för Stora Rock’n’Roll-boken som nyligen kommit ut. Boken presenterar de svenska rockkungarna från 1955 till 1963 och är förstås härlig läsning för nostalgiker och skivsamlare. Dessutom finns en CD-box med gamla kul inspelningar som komplement till boken. Förlaget är ett entusiastbolag som i första hand säljer till samlare och via skivhandlare. En nisch som till exempel svenska rockkungar kan tyckas smal men förlagets böcker går åt rätt bra tack vare trogna kunder som återkommer när nya titlar kommer ut och samlar på dem. Vissa tidiga utgångna titlar i förlagets produktion betingar redan höga priser på samlarmarknaden.

Även om jag själv är här för att sälja så börjar jag givetvis dagen med att gå runt och fynda hos andra säljare. Det är en riktig rush när alla handlare går runt och botaniserar i varandras sortiment och även idag blir det naturligtvis nya objekt att hemföra till skivsamlingen. Under mitt bläddrande i skivbackarna träffar jag på en gammal bekant som turnerat på skivmässor under många år. Ja, han var faktiskt med redan på den allra första skivmässan i Sverige 1981 som gick av stapeln i Hova i Västergötland (Stikkan Anderssons födelseort). Conny Meyer från Kungsör berättar att han åker på mässor för att finansiera eget samlande och konstaterar att vad som kommer in på försäljningen omedelbart plöjs ner i mera skivor. Han har samlat sedan 60-talet och är främst intresserad av engelsk musik inom genrerna 60- och 70-tal, progg, folk och beat. Utöver på skivmässor så säljer han även tidvis på Tradera och tycker att det går hyfsat bara man har bra material. På grund av konkurrensen från andra säljare så är det svårt att sälja standardmaterial på Tradera medan det däremot kan gå att få bra betalt för rariteter. Här visar Conny upp en godbit ur försäljningslagret: MUSICA ELETTRONICA VIVA med LP:n  ”Leave the city” på franska bolaget BYG från 1970. Kan närmast beskrivas som en “rare Fransk experimental electronic psych avante garde LP”! Skivan är mycket eftertraktad av samlare i denna genre!

En av de mera långväga gästerna denna dag kommer från Japan. Han visar här upp två mycket ovanliga japanska utgåvor med Carola och berättar att han tidigare under dagen sålde en japansk Johnny Cash-singel för över 5 000 kronor till en svensk samlare. Som han uttrycker saken: ”I came here with Cash and I got cash with me home”.

Väggarna är på många ställen dekorerade med skivomslag. Ute efter punksinglar? It’s all here!

Goofin’ Records från Finland är ett entusiastbolag som är fokuserat på rock’n’roll, rockabilly och liknande. Man ger också ut egna skivor och utöver skivor så säljs en hel del merchandise, T-shirts, retroskyltar etc. Klart intressant bord att stanna till vid för 50-talsnostalgikerna.

Snart börjar besökarna välla in och de sprider ut sig i lokalen i sin jakt på nya plattor till samlingen. Det blir tidvis riktigt hektiskt bakom försäljningsborden men samtidigt är det mycket stimulerande och en hel del skivor har redan hemförts till den egna samlingen och ligger i tryggt förvar under bordet. När det så småningom lugnar ner sig och börjar dra sig mot avslutning så är det dags att göra en ny runda och leta vidare bland osålda skivor. I sista minuten är det alltid läge att pruta och det går ofta att handla riktigt billigt.

Före stängningsdags talar jag också med arrangören Johnny Sandberg och han är nöjd med dagens besökssiffra på mellan 1 500-2 000 besökare. Den allmänna trenden tycks vara att den avtappning av besökare som kunde ses med början 2004 nu har avtagit och läget har stabiliserat sig. Dessutom har han sedan cirka två år tillbaka sett hur inslaget av yngre besökare ökat markant. En annan observation är att CD-skivan faktiskt håller på att gå tillbaka och att vinylen flyttar fram sina positioner, även om det är i mindre skala än så länge.

Det ser alltså ut som om skivmässorna kommer att leva vidare och att nya generationer börjar upptäcka hur kul detta faktiskt är. Om du ännu inte har besökt Solnamässan så är det dags igen lördagen den 27 september. Mera information hittar du på www.sunjay.se.

Vi ses i Solnahallen den 27 september!

Läs även vad andra bloggar skriver om skivmässor, vinyhlskivor, Solnahallen, Beatles, skivsamlare, nostalgi, Sunjay

Prenumerera på min blogg (RSS) och Kommentarer (RSS).