Kommer ni ihåg Ante från Mobacken? Det var en figur som skapades av författaren Bengt Linder och gestaltades på ett föredömligt sätt av skådespelaren Stig Grybe. Ja, så populär blev denna figur att Ante till och med fick sin egen TV-show, Antes Supersjå. Ante var en glesbygdsfilosof som genom att överföra företéelser till byplanet på ett effektfullt sätt åskådliggjorde vad det handlade om. Så till exempel ger Ante sin syn på parkeringsproblematiken:
”Mobacken har fem bilar och två parkeringsplatser så därför har fjärdingsman anställt en Lapp-Lisa som skriver upp dom där tre som inte har nånstans att ställa sina bilar”.
I sin bok Handbok i olydnad tar den mångsidige trubaduren, författaren, entreprenören med mera Bengt Sändh bland annat upp parkeringseländet och refererar till just detta exempel på Ante’s funderingar. Jag kan tillägga att jag helt delar författarens åsikter i parkeringsfrågan men måste ändå passa på att understryka Bengt’s varning till läsaren om att det är strängeligen förbjudet att trycka in Plastic Padding, tätningsmassa eller tuggummi i parkeringsautomaternas myntspringor…. I alla händelser en mycket underhållande och läsvärd bok som varmt rekommenderas. Den kan köpas via författarens hemsida. Bengt och jag har för övrigt bott i samma lilla by i Hälsingland där parkeringsproblemet var tämligen försumbart jämfört med Fjollträsk.
Ante och Bengt är två bra exempel på fyrbåkar i vardagslivets hav av galenskap. Och så har vi ju Gubben vid Rämen! Ja, jag ser många paralleller mellan Gubben och Ante. Just detta att låta profiler i en liten by symbolisera makthavare, offentliga personer och andra kändisar är ett effektivt och effektfullt sätt att få fram ett budskap, samtidigt som det är nog så underhållande.
Kan det bli mindre nischat än så? Ett säkert sätt att undvika skrivarblockering är att bara sätta igång att skriva och låta tangenterna arbeta utan att besväras av några stilistiska ambitioner. Ja, jag kan ju till exempel berätta om att jag och Ona som vanligt varit ute på morgonpromenad efter att vi unnat oss en sovmorgon. Vädret var vackert och vi flanerade i maklig takt i motsats till andra som hade betydligt mera bråttom.
Andra föredrog att lämna stressen på marken för att fly upp i det blå.
Trots en tung arbetsbörda ställde styrelsemedlemmarna i ungdomsförbundet villigt upp på bild.
Familjen Hereford tillbringade söndagen ute i det gröna.
Plötsligt fick vi veta att en bilstöld begåtts.
Tidigare omnämnda The Snobs här i alla sin prakt. De turnerade även i Sverige på 60-talet och spelade bland annat på Nalen.
Ja, så blev ett nytt inlägg till. Om allt och inget.
Äntligen Fredag, som Robinson Crusoe sa. För att få upp den rätta partystämningen så bjuder Vita Huset på en salig blandning musik där den röda tråden är att den får en i stämning. Sedan spelar det ingen roll om det är 50, 60-, 70- eller 2000-tal, bara det låter rätt. Så låt oss omgående kasta oss in i händelsernas centrum och släppa fram kvällens första band. Här kommer the Georgia Satellites med en som jag tycker klart godkänd version av en gammal klassiker.
Låten skrevs ursprungligen av en viss Chan Romero från Billings i Montana, USA. Jag gjorde en radiointervju med mannen i fråga vid ett tillfälle och när jag väl hittat rätt band i röran så kan vi återkomma till ämnet. Tilläggas kan, att i Sverige hade gruppen Maori Hi Five från Wellington, Nya Zeeland också en hit med denna låt. Gruppen turnerade 1963 i svenska folkparker och besökte då bland annat en så exotisk plats som Iggesund, Hälsingland!
Mera musik åt folket! En annan grupp som fick en stor hit med ovannämnda låt var Swinging Blue Jeans. Tro det eller ej men gruppen startade som ett tradjazzband år 1958! Här framför de en annan av sina hitlåtar: You’re no good. Linda Ronstadt fick även hon en hit med denna låt.
Linda Ronstadt, ja. Varför inte släppa in henne också innan vi går vidare. Hon bjuder här på en cover som vi främst känner igen med the Everly Brothers.
En tjej som figurerat flitigt i flera nostalgiska bloggar kommer här. Ja, visst känner vi igen låten men den är inte fullt så vanlig på tyska.
Vi är snart tillbaka med mera musik efter meddelandet från våra sponsorer:
Connie Francis var ju också en tjej som slog stort i Tyskland och sjöng in låtar på tyska – för att inte tala om en massa andra språk. Ja, hon gjorde till och med ett par låtar på svenska – vilka jag ska be att få återkomma till. Från Connie Francis till the Ramones kan steget ibland vara ganska kort, i alla fall i denna kanal.
Ramones kommer jag mycket väl ihåg från en minnesvärd kväll på salig Ritz i Hotell Malmens källare, Stockholm 1984 då grabbarna bland annat bjöd på en riktig röjarversion av California sun som fick hela hotellet att skaka. Apropå denna låt: här en version som jag misstänker att ytterst få av er har hört eller sett.
Och därmed har det blivit dags att släppa fram Bröderna Alvin och the Blasters!
Om någon grupp kvalificerat sig för titeln supergrupp så skulle det väl vara konstellationen Traveling Wilburys. Fem musiklegender för samma pris som en. Här kommer en låt som ni hört förr.
Från en musikalisk familj kommer denna tjej. Hennes far var rockaren Marty Wilde och mamma Joyce Baker var sångerska i the Vernon Girls som förutom att de gjorde egna skivor körade bakom andra artister. Brorsan Ricky blev kändis i Sverige med låten I am an astronaut om någon kommer ihåg den. Här kommer alltså Kim Wilde och hennes stora genombrott.
Jerka har ju inte varit med än så nu är det verkligen på tiden. Klart festlig sak från den tid det begav sig. Observera att Jerka & Violents knyckt introt från Jay Epae och “Putti putti”.
Följande låt blev väl mest känd med de blåblodiga popadelsmännen The Snobs. Men denna version går heller inte av för hackor. Nog verkar ungdomarna ha riktigt kul på sina möten.
Personligen tycker jag att Pink Floyd var roligare när Syd Barrett fanns med och därför är också Piper at the gates of dawn (deras första) den enda PF-LP jag har i samlingen.
Den här tjejen tyckte jag hade en väldig formåga att snickra ihop bra låtar och hon sjöng bra. Tyvärr finns Kirsty McColl inte med oss längre då hon påkördes av en racerbåt år 2000 när hon höll på med scubadykning utanför Cozumel i Mexico tillsammans med sina söner. Racerbåten ägdes av den mexikanske miljonären Guillermo González Nova och det var när Kirsty knuffade undan sin son Jamie för att rädda honom som hon själv träffades av båten och förolyckades. Här kommer hon i alla fall med en av sina tidiga hitlåtar.
Låt oss till sist bjuda på lite rockabilly vilket inte är helt fel en fredagskväll.
En gyllene regel för den som vill bli framgångsrik inom något fack är att man måste nischa sig. Särskilt viktigt är detta förstås om du är företagare och speciellt på webben. Naturligtvis gäller samma sak för bloggar. Vi bloggläsare vill förstås veta vad vi får för vår spenderade tid när vi besöker en viss blogg. Det är därför det finns bloggportaler och ämneskategorier. Ja, så långt är ju allt gott och väl.
Problemet är bara att jag är intresserad av så otroligt mycket. Därför är det så otroligt svårt att beskriva min blogg och vad den står för med några få ord. Visst skulle jag kunna göra den till en ren musikblogg men nog vore det tråkigt att inte få skriva om något annat. Jag gillar att läsa kåserande, underhållande bloggar (kolla bara till exempel Lussan och Gubben) men att enbart skriva på ett humoristiskt sätt skulle inte kännas naturligt för mig. Jag har sysslat med marknadsföring i många år, till stor del webbmarknadsföring och hur den kan integreras i den allmänna marknadsmixen. Detta är ett ämne som jag också tycker är mycket intressant. Just nu håller ”bloggmarknadsföring” eller företagsbloggar på att finna sin form men precis som i webbens barndom så finns inga färdiga lösningar, inga orakel att rådfråga. Naturligtvis är det spännande att följa denna utveckling. Jag är en nostalgiker av stora mått men lever för den skull inte bara i det förgångna. Radio är ett stort intresse men nog vore det bra tråkigt att bara skriva om det och inte komma in på film eller litteratur. Jag är en inbiten samlare men inte bara av vinylskivor utan även av upplevelser och mycket annat.
Vad är då lösningen? Starta flera bloggar, en i varje intressekategori? Nja, det skulle nog bli aningen splittrat. Trots allt är ju denna blogg en del av mig och vad jag står för. Förhoppningsvis hittar så många som möjligt några guldkorn här. Kalla det gärna bristande fokusering – jag skulle föredra att kalla det ett brett intressespektrum (det låter i alla fall bättre!) Dessutom finns ju till höger i bild ett antal kategorilänkar. Vill ni läsa enbart om radio, klicka på denna kategori. Eller marknadsföring, bloggar eller vad som nu önskas.
Om jag nu skulle försöka mig på att avsluta detta inlägg med något som omspänner så många av mina intressen som möjligt. Nostalgi, marknadsföring, bilar, musik, humor, film, samlarmani…. Ja, jag tror faktiskt att detta täcker upp ganska många kategorier.
Denna lilla flexiskiva hittade jag i USA och den skickades ut av alla lokala Chevrolet-handlare till kunderna som en inbjudan att komma och provköra årets nya Chevamodell. Pappa Ben Cartwright, alias Lorne Greene, hade engagerats för inläsningen och en studiogrupp för att sjunga in låten. Svänger hyfsat även om det inte är något mästerverk textmässigt. Visst är det en kul samlarpryl, vare sig man är bilentusiast eller skivsamlare. Dessutom är detta ett praktexempel på saker som kan ge inspiration inom området marknadsföring. Ibland kan det vara en tillgång att blicka bakåt för att få idéer. Hur skulle något liknande göras idag som promotion för en produkt eller tjänst?
Bulletiner från Vita Huset presenterar i samarbete med Swarthout Chevrolet Inc. i Whiting, Indiana: Ben Cartwright och 1964 års Chevamodeller.
Faktiskt börjar nu Bloggkoll komma igång riktigt bra efter en något trög start och uppgifter om uppdaterade bloggar som jag prenumererat på kommer snabbare och snabbare – rekordet hittills är 40 minuter efter publiceringen. Så visst kan denna tjänst vara ett vettigt alternativ till en RSS-läsare.
Något som jag däremot undrar över är effektiviteten av att pinga för att meddela omvärlden att jag lagt upp ett nytt inlägg. Ta till exempel Bloggportalen. Då jag använder WordPress som bloggverktyg så har jag lagt in automatisk ping enligt uppgift från portalen och ibland fungerar det alldeles utmärkt och inlägget dyker upp i stort sett omgående. Men ibland kan det hända (händer alldeles för ofta!) att jag pingar för döva öron och att innehållet i inlägget inte blir sökbart på Bloggportalens söktjänst BloggSök. Inte heller syns min postning bland de inlägg som länkat till en bloggpost eller en nyhet. Däremot hittar sökmotorn själva rubriken och genom att klicka på den kommer man åt inlägget. Det anges också i sökträffen en tid när inlägget indexerats.
Nu är frågan varför innehållet i ett inlägg indexeras i vissa fall, i andra fall inte. Någon annan som upplevt detta när du pingat Bloggportalen?
PS Detta inlägg kom faktiskt upp omgående på Bloggportalen….
