Operationen är genomförd och allt verkar ha gått bra. Preliminärt stannar Ona kvar på sjukhuset över helgen främst på grund av möjligheterna att ge smärtlindring om det skulle uppstå problem. Misstänker dock att det då är andra preparat än nedanstående som används. Men nog är hon stor och snäll, som det sägs i reklamen. Snart är hon också stark igen.
Ja, jag förstår hur du tänker: Är du inte klok? Varför göra allt för att hålla en drygt åttaårig hund vid liv? Är det inte lika bra att ta bort henne och skaffa en ny hund? Nog måste det bli mycket billigare. Dessutom mår hon säkert bättre av att få somna in än att tvingas att hålla sig vid liv och kämpa sig igenom sina plågor. Trots allt är det ju bara en hund.
Bara en hund….
Ja, det är en alltför vanlig inställning. Men om vi tänker oss att du skulle hamna i en situation där någon som du håller väldigt mycket av skulle råka ut för en allvarlig olycka. Om till exempel din lille son skulle bli allvarligt skadad och det skulle krävas omfattande operationer för att rädda lille Viktor. Skulle du då tänka så här: Nej, det blir för dyrt. Det är nog lika bra att ta bort honom och skaffa en ny.
Skulle inte tro det.
Jag inser att många ser människans bästa vän som just en hund och inte en familjemedlem. Ja, i många fall har din trogne vän reducerats till en piffig accessoar som passar bra ihop med dagens outfit. Något som man till och med kan välja att ta bort av bekvämlighetsskäl om så skulle vara.
För mig är saken ganska klar. Det skulle vara fel att utsläcka den livslust som jag alltför väl vet finns hos min vän. Hon litar på mig och skulle aldrig svika mig. Ska jag då svika henne? Nej, det finns för mig bara en väg att gå. Om vi så bara får ett ytterligare år tillsammans så kommer det att vara värt det. Kalla mig gärna blödig men i detta fall står mitt beslut fast.
Förhoppningsvis har jag något roligare att skriva om snart. Operation är inbokad.
Hur snabbt kan inte glädje förbytas i vanmakt och desperation? Ett slitet koppel ligger på högra framsätet i min bil och vattenskålen gapar tom i baksätet. Jag åker ensam hem från djursjukhuset och min ständiga följeslagare Ona finns inte längre med mig på min resa.
Vi hade en riktigt trevlig dag ute på den lilla Mälaröholmen i går och grillade. Grannen och jag (samt Clintan) fyller år den 31 maj och detta måste givetvis firas. Men Clintan kunde tyvärr inte komma i år. Heller. Ona var med förstås och när de andra ögästerna givit sig av så fick hon springa lös på ön. När vi skulle kasta loss för att segla tillbaka hem så började hon förstås busa i vanlig ordning och sprang till skogs. Jag följde efter på avstånd och vi drog oss upp på berget mot dansbanan som ligger på toppen av den lilla ön. Så småningom började hon röra sig tillbaka mot kajen och jag gick nedför trapporna. Det kan inte ha varit mer än en halv minut som jag tappade henne ur sikte och plötsligt så hörde jag hur hon skrek till och började jämra sig. Hon låg på bryggan nedanför klippan och jag vet inte hur hon kom dit – om hon hade hoppat från hög höjd eller ramlat ned. I alla händelser så verkade hon ha svårt att gå och benen bar henne tydligen inte. Trots allt så lyckades hon halta fram till båten och vi fick henne ombord. Under seglatsen hem så låg hon i sittbrunnen och hon verkade inte ha ont när hon väl fick ligga still och inte behövde stödja på frambenen. Jag tyckte att båda framtassarna var något sneda men samtidigt så verkade hon inte direkt känna av någon smärta. Hon fick ligga kvar i baksätet på min bil då hon var lugn och inte verkade ha några större besvär så länge som hon fick ligga i lugn och ro. Vi anträdde resan mot Bagarmossens Djursjukhus som har öppet dygnet runt. Hon var lugn under resan och vi blev väl mottagna. Vid undersökningen framkom att hon var svullen runt lederna ovanför båda framtassarna men ingenting brutet kunde upptäckas. Jag fick det lugnande beskedet att hon skulle få smärtstillande och få vila och sedan skulle röntgas under förmiddagen.
Betydligt lättare om hjärtat åkte jag hem och på vägen lyssnade jag på ett nattprogram där en långdistanslöpare intervjuades. Han var med i en löpningstävling från södra Italien till Nordkap och berättade om detta. Just nu var han i Rätan och skulle precis starta en dagsetapp till Hackås – en sträcka på drygt fem mil. I samtalet sa han bland annat att när man väl kom igång så var det bara att kämpa vidare och sätta den ena foten framför den andra, igen och igen. Även om det tog emot aldrig så mycket så måste man göra det för att nå målet och när man väl passerar mållinjen så förbleknar alla känslor av umbäranden och smärta och ersätts av ett rent lyckorus. Det gäller med andra ord att aldrig stanna på vägen mot sitt mål och hela tiden sätta den ena foten framför den andra för att komma vidare. Gör man det så når man så småningom sitt mål.
Dessa ord värmde. När jag sovit några timmar så gav jag mig ut på en lång promenad som sträckte sig över en mil. Genom att hela tiden sätta den ena foten framför den andra. Utan Ona denna gång. Men jag vet att du får bästa vård just nu och jag ser fram emot att ha dig hemma igen. Kosta vad det kosta vill. Vi ska greja det här!
Ha det bra lilla Ona. Mina tankar är hos dig.
Jag vet ju att en del radioentusiaster och DX-are brukar titta in hit med jämna mellanrum och därför kan det vara på sin plats att påminna om att skriverier som handlar om radiohobbyn numera i första hand läggs ut på min radioblogg From the Radio Shack som alltså är på engelska. Även om jag lär komma in på ämnet även i denna blogg så finns DX-loggningar och liknande numera i radiobloggen.
Ha en trevlig arbetsvecka alla!
Sökmotorer i all ära men inte är de speciellt intelligenta. Oavsett hur man ändrar algoritmerna hos Google och andra så är det vissa fundamentala saker som är sig lika och inte låter sig ändras. En sådan är ankartexter.
Ankartext är helt enkelt det länkade ordet i en länk. Om jag till exempel länkar till rixtöntarna så är det ordet “rixtöntarna” som är ankartexten i länken och därmed kommer sökmotorerna att associera länken med detta ord. Om så tillräckligt många länkar på samma sätt med samma ankartext så kommer sökträffen/associationen att stiga stadigt i sökmotorernas träfflistor. Detta var precis vad som hände för ett år sedan när IT-entreprenören Dan Nilsson hamnade i fejd med UPS. I detta fall associerade alltså sökmotorerna ankartexten “UPS” till Dan Nilsson’s inlägg och efter några timmar var sökträffen uppe bland de tio första träffarna i Google vid sökning på UPS.
Genom att många länkar en viss ankartext på samma sätt så går det alltså att komma riktigt högt i Google. Vad gäller ordet “rixtöntarna” så var det jag som myntade det. Varför? Ja, lyssna så förstår ni. Om ni nu står ut någon längre tid…. Jag har svårt att tänka mig ett lämpligare uttryck för att beskriva hur det låter och till min glädje har jag sett ordet börja användas av allt fler. Kan det tänkas att det finns hopp om svenska radiolyssnare? Självklart har jag ingen copyright på denna användning av ankartext och alla som tycker som jag må länka som de vill. Hade jag haft Lussan’s artistiska ådra och produktivitet så hade jag nog dristat mig till att göra en modifierad logga också. Men kanske någon annan vill ta vid? Hallå, Lussan….