Bulletiner från Vita Huset

Något försenad Bloggdio från Vita Huset

Tänk vad tiden går fort. Det känns som om det var i fredags det var fredag och nu är det ånyo dags för en Bloggdio från Vita Huset. Efter förra fredagens experiment med enbart icke-YouTube-material så tänkte jag denna gång blanda innehållet och hoppas att du tuben sköter dig. Om inte annat så spar det på serverutrymmet att anlita dig.

Låt oss börja kvällens botaniserande i musikhistorien med ett klipp från filmen It’s all over town som kom 1963. Här ser vi The Hollies tidigt i karriären samt två bilreparatörer som nog skulle ha ägnat sig åt något helt annat.

Säger er namnet The High Numbers något? Eller kanske The Who låter mera bekant? Här kommer grabbarna i en tidig livesnutt från 1964 f.MG (före ”My Generation”).

The Who var ju berömda bland annat för att slå sönder sina instrument. Men även Yardbirds kunde hemfalla åt sådana excesser ibland. Åtminstone som i detta klipp där Jeff Beck ilsknar till över en krånglande förstärkare. Här ser vi för övrigt både Jimmy Page och Jeff Beck på scen tillsammans.

Louise Cordet blev väl aldrig så där jättekänd i Sverige men Gunnar Kinch gjorde i alla fall en cover på hennes I’m just a baby. Här ser vi Louise framföra ett av sina mera obskyra alster: Which Way The Wind Blows.

Här sticker vi emellan med ett Vax från Vita Huset. Jodå, även Norge gjorde rocklåtar på den tid det begav sig och här kommer självaste rockdrottningen från andra sidan kölen: Nora Brockstedt.

norabrockstedt_rockogrullparing1

En av de största hitlåtarna från Joe Meek’s studio R.G.M. blev Johnny remember me med John Leyton som faktiskt fortfarande är riktigt aktiv. Han framträdde bland annat i Solnahallen tidigare i år.

Från R.G.M.-studion på 304 Holloway Road i London över till Åland. Ja, det är ingen mindre än Ålands egen rockkung som nu ska framträda. Sixten Jansson och Don’t stop the music.

sixten_dontstopthemusic

En suverän kvinnlig singer-songwriter är Jackie De Shannon som började sin kariär som mycket ung och bland annat gjorde en rivig rocklåt, Buddy, som 14-åring 1958. En viss anknytning finns till Jimmy Page, som var med tidigare i kväll tillsammans med Yardbirds. Han och Jackie hade nämligen litet kuttrasju för sig under hennes tid i England i mitten av 60-talet och de skrev även ett par låtar tillsammans. Tidigare lär hon ha dejtat Elvis och även varit rätt tjenis både med Rick Nelson och Everly Brothers. Här kommer hon med en trevlig sak som heter Should I Cry.

Ja, Jackie är så bra att hon får komma med igen. Denna gång i vinylformat från Vita Huset’s arkiv. Vågar vi gissa att det är Jimmy Page som sköter gitarren på denna inspelning?

jackiedeshannon_itslovebaby 

För en tid sedan så var vi i flera bloggar inne på ämnet twist och jag vill minnas att även Fortsätt twista med Martin Ljung och Brita Borg kom på tal. Jag minns inte om någon la ut själva låten men om inte annat så finns skivan här i arkivet så vi kan ta den en annan gång. Nu ska det bli en annan twistare, nämligen Jack Hammer. Med hänvisning till ovanstående så tror jag nog att ni känner igen låten. Dessutom är den där dåliga vitsen om ”håll käften unge, annars spikar jag fast den andra foten också” som svar på ”pappa, varför måste jag springa i cirklar hela tiden” betydligt äldre än jag trodde. Varför förstår ni när ni har hört denna låt

jackhammer_twisttalk

OK Tuben, nu är det din tur! Ett Liverpoolgäng som spelade in flera av Jackie De Shannon’s låtar och fick hits med dem var The Searchers. Här ska vi få se hur det kunde gå till när grabbarna spelade in sina hitlåtar.

Givetvis måste vi ju köra något Vetlandarelaterat som Josephzohn kan knycka så därför släpper vi fram de voltande bröderna igen. Jag hittar ingen bra bild i hastigheten och skivomslaget saknas så det får bli några gäss till dej…. ja, här kommer några gäss till dej…. (fritt efter Paul McCartney och Ewert Ljusberg).

brodernavolt_flickafranbackafall

Vad är det för ena rackare som smygröker i pojkrummet? Jo det är ju Cub Koda och polarna i Brownsville Station.

Vi avslutar fredagskvällens bloggdio med en riktig rockrökare från 1958. Jesse Lee Turner från Boling, Texas anställdes faktiskt som Jerry Lee Lewis’ chaufför 1957 (också ett sätt att börja en rockkarriär!). Så småningom fick han spela in en s k noveltylåt, The Little Space Girl som kom ut på skivmärket Carlton. Men om det hade funnits någon rim och reson i rockhistorien så skulle B-sidan på denna skiva ha varit A-sida och den skulle ha blivit en jättehit. Det var en version av Hank Ballard’s Sexy ways som många gett sig på och när Jesse Lee gjorde den så fick den titeln Shake baby shake. Ja, mycket bättre än så här vete tusan om det blev 1958 och jag tycker att denna låt är en värdig avslutning på kvällens bloggdio. Take care of each other and be good to your vinyl!

jesseleeturner_shakebabyshake 

DX-ing på Gålö

Även denna gång blev besöket på Gålö radiorelaterat, precis som när vi inom Mälardalens Radiosällskap tidigare i år besökte Torpedbåtsgnistarna. Nu handlade det om att lyssna på radio, med andra ord DX-ing. Vi var fem tappra entusiaster från MRS som mötte upp vid Gålö Havsbad där vi hyrt två stugor.

Varför ge sig ut till en så gott som tom stugby ute i havsbandet för att lyssna på radio? Ja, främst är det två orsaker som lockar:

– Ett störningsfritt läge.
– Möjlighet att dra ut långa antenner.

Lyssnandet försiggår i första hand på mellanvåg och kortvåg och dessa band är mycket känsliga för elektriska störningar. Därför kan det idag vara så gott som omöjligt att lyssna på mellanvåg i stan på grund av all elektronik som stör ut radiomottagningen. Speciellt olustiga är så kallade switchade nätaggregat som används i stor utsträckning inom hemelektronik. Men även datorer och annat gör sitt till för att störa.

Antennen är en fundamental bit vid denna typ av mottagning. Det handlar helt enkelt om att dra ut långa trådar ute i terrängen och dessa trådar ansluts sedan till mottagaren. De som gjort lumpen i signaltrupperna förstår precis vad det handlar om.

Första steget är alltså att dra ut ett par lämpliga antenner. Det blev två trådar på hundratals meter i riktningarna cirka 285 och 315 grader, vilket innebär optimal förstärkning på inkommande radiosignaler från Karibien och Centralamerika respektive Nordamerikas östkust och en del av prärien. Här ser vi antennuppsättarna Rolf och Lasse från MRS. Observera den improviserade linjestången som används för att hissa upp antenntråden till högt belägna grenar.

Under antennuppsättningen stannade vi till för att beskåda utsikten från toppen av en bergknalle. Risk för regn?

Väl inne i stugvärmen var det så dags att slå på radioapparaterna och vi kunde snabbt konstatera att antennerna fungerade bra. Längst till höger två antennfördelare som skickar signalen vidare till de olika lyssnarplatserna och alla kan med hjälp av antennomkopplare välja vilken riktning de vill lyssna på, oberoende av de andra. Detta läge är alltså mycket fritt från störningar och stationerna hördes klart och fint.

Traditionsenligt bjöd ordförande Lasse på korv vid tolvslaget.

Det blev en mycket intensiv lyssnarnatt med sovpaus mellan 2 och 6 på morgonen. Vad kunde då höras denna natt? Ja, ett litet utdrag följer här:

549 kHz 22.50 CIMR Hot Country, Irland. En ny station med tillfällig licens som tills vidare kör enbart på helgerna. Bra fart i programmet och hördes hyfsat.
558 kHz 23.05 Muravideki Magyar Radio, Slovenien med program på ungerska och mycket bra musikmix. ”Rock and blues” hette programmet och man bjöd på allt från Kinks till inhemsk rock. Tidvis mycket stark.
648 kHz 23.50 Radio Murski Val, ytterligare en liten slovensk lokalstation. Spelade bland annat ”Cuando salí de Cuba” och ID-ade.
1390 kHz 22.55 WISA Isabela, Puerto Rico med latinska tongångar. Trevligt att lyssna på när snålblåsten ven kring stugknuten.
1400 kHz 06.15 Emisora Mariana, Santafe de Bogotá, Colombia är en rätt ovanlig station på våra breddgrader. Hördes bra.
1431 kHz 16.30 Radio Sawa, amerikanskstödd station som opererar från Djibouti. Stark!
1512 kHz 05.35 Tyrone Community Radio gick riktigt starkt tidvis på morgonkvisten. Lågeffektad irländsk station.
1540 kHz 04.45 National Voice of Bahamas med gospelmusik. Är rätt vanlig numera.
1602 kHz 18.40 Radio Waddenzee med bland annat Sam The Sham & Pharaohs och ”Wooly bully”. Sänder från ett fartyg utanför den holländska staden Harlingen och hörs alltid bra.
1602 kHz 19.00 Scandinavian Weekend Radio är en lågeffektad finsk station som är igång en gång varje månad på mellanvåg och kortvåg med en speciallicens. Spelade finsk rock.
4750 kHz 15.30 Bangladesh Betar sände engelska nyheter och hördes bra.
4820 kHz 20.00 Xihang Broadcasting Station i Lhasa, Tibet anropade.
5010 kHz 16.00 All India Radio Thiruvananthapuram (uttala det den som kan!) med diverse ormtjusarmusik. Flera andra indier gick också bra.
5910 kHz 06.37 Marfíl Estereo i Colombia gick starkt och var bra underhållning till morgonkaffet.
6020 kHz 06.35 Radio Victoria, Lima, Peru med väckelseprogram. Mycket stark.
6973 kHz 22.20 Galei Zahal, israeliska arméns radiostation med blandad musik.
11925 kHz 19.05 Radio Bandeirantes i Brasilien med snabbpratande fotbollskommentator.
15120 kHz 18.45 Voice of Nigeria direktsände en parlamentsdebatt. Mycket underhållande!

Någon kanske har svårt att begripa tjusningen med att sitta och lyssna på radio mitt i natten, i detta IT-intensiva tidevarv, med satellit-TV, kabelkanaler, iPods och allt vad som nu står till buds. Varför? Ja, personligen tycker jag det är en fascination som lever kvar ända sedan den tid när jag som mycket liten lärde mig att ratta in bra musikstationer på familjens gamla rörradio. Det är spännande att resa med hjälp av etervågorna. Dessutom fungerar det jättebra utan bredband. Jag tycker att denna hobby är ett perfekt sätt att varva ner och koppla av. För att inte tala om att många stationer ute i världen låter bra mycket roligare än vad vi är vana på vårt eget FM-band. Ja, jag ska inte i onödan komma in på rixtöntarna….

DX-ing/utlandslyssning var en riktig folkrörelse främst på 50- och 60-talet, med tusen sinom tusen utövare och flera tidningar, till exempel Teknik för Alla och Teknikens Värld publicerade regelbundet DX-spalter med tips och stationsnyheter. Lustigt nog har på senare år många i mogen ålder återupptäckt den hobby som de ägnade sig åt i tonåren, innan familjebildning och annat kom in i bilden. Sveriges DX-Förbund/SDXF är en paraplyorganisation för svenska DX-klubbar och ger även ut tidningen Eter-Aktuellt. Om du tycker att ämnet verkar intressant, kolla gärna SDXF’s hemsida så får du veta mera om DX-hobbyn och hur du på enklaste sätt kan komma igång. Personligen tycker jag att jakt via etervågorna på avlägsna radiostationer är en bra mycket trevligare form av jakt än att skjuta på obeväpnade älgar….

Sökträffar via FireStats

Hello blogosphere!

Precis hemkommen från Gålö ska jag ta tag i litet andra saker innan bloggandet fortsätter. Vad jag gjort på Gålö denna regniga helg återkommer jag till.

FireStats är en alldeles utmärkt WordPress-plugin som jag skrivit om tidigare. En användbar funktion i programmet är att du kan se vilka sökord som besökarna sökt på för att komma till din sida via Google och andra sökmotorer. När jag just kollade dagens FireStats-statistik så såg jag att någon sökt på följande ord:

“60-tal duo sång dam”
“sången pasadena från 60-talet”

Jag vet inte om du hittar tillbaka hit men låten du söker är med största sannolikhet The little old lady from Pasadena med Jan & Dean. Vill du ha skivan så har jag den till salu på Tradera och auktionen går ut ikväll söndag kl 22.17.  När detta skrivs har den ännu inte fått några bud och minimibud är 40 kr. Detta sagt som en ren konsumentupplysning.

Fortsatt trevlig söndag i regnrusket.

En något annorlunda Bloggdio från Vita Huset

Tusan vet om man törs lita på den där YouTube längre. Visserligen brukar han bli aningen seg på söndagarna men vem är väl inte det? Men nu verkar det riktigt illavarslande eftersom han ballat ur redan fast det bara är fredag. Med anledning härav så får ni därför hålla tillgodo med ett antal alster från huvudarkivet i Vita Huset. Jag har inte testat att ladda upp ljudfiler med hjälp av WordPress förut så detta är ett litet experiment. Men fungerar det så kan vi bloggdiera vidare utan inblandning från den där YouTube som bara tappar sugen när det är dags att jobba. Nej, själv är bäste bloggdiooperatör!

Man skulle kunna tro att det är Raggoparden som inleder kvällens bloggdio men det är faktiskt Connie Francis med en tysk version av sin Someone else’s boy som då heter Schöner fremder Mann.

conniefrancis_schonerfremdermann

En tjej till kommer här. Alma Cogan var inte i första hand känd som saxofonist utan som sångerska. Här en obskyr sak från 1961 med den radiorelaterade titeln He just couldn’t resist her with her pocket transistor.

almacogan_hejustcouldntresistherwithherpockettransistor

I avdelningen obskyra vax släpper vi nu fram Robb Storme & The Whispers med en låt från 1961, Near You. Denna lilla pärla hittade jag på en skivmässa i en kyrka i den engelska vikingastaden York på 80-talet till det facila pricet av 20 pence (mindre än tre kronor). Nog var den värd det?

robbstormewhispers_nearyou

Jag beklagar att det inte blir några filmsnuttar idag men å andra sidan så handlar det ofta om saker som knappast kommit upp på YouTube när man börjar gräva i Vita Husets arkiv. Vad sägs till exempel om detta alster? Nynäshamns pophopp på 60-talet, Madmen! Ett skrik i vildmarken, som slutklämmen i omslagstexten lyder. Värt att notera är att låten tydligen handlar om MAD-karaktären Alfred E Neuman och att Hans i Madmen spelar gittar medan Jan spelar gitarr. Härlig garagelåt av ett festligt gäng.

madmen_alfredegoessurfin

Ni minns kanske den gemensamma post som jag och Farbror Sid gjorde om Leena Skoog? Hon gav sig ju faktiskt på andra saker än Je t’aime också. Inte för att jag vet vad Leena och Arne Quick hade ihop men här kommer i alla fall hennes Svaret på Rosen.

leenaskoog_svaretparosen

Nu ska det bli bilåkning och skottlossning. I Chicago kan det gå hett till, som ni vet. Detta åskådliggörs på bästa sätt av Resonance i låten OK Chicago.

resonance_okchicago

Ruggigt! Nej, då går det lugnare till när Tom Nordblom är ute och åker med kvintetten. Fast här verkar det som om ”än slank dom hit och än slank som dit – å sen slank dom ner i diket!”

tomnordblomskvintett_paenensligvag

Beatlesfebern spred sig förstås även till Malmö och det var ingen större tvekan om vad Gunilla Postaroff önskade sig i present.

gunillapostaroff_panamnsdagensavilljaghaenbeatle

En som lär ha hängt på låset ett tag nu är Josephzohn som förväntar sig att få höra något alldeles speciellt med Bröderna Volt i kväll. Hur är det, Josephzohn, var du möjligen med på den stora skolfesten i Vetlanda 2006? Eller du kanske inte gick på Withalaskolan? I alla händelser så finns mera att läsa om evenemanget här. Denna minnesvärda kväll svarade tydligen ett gäng högspänningsladdade bröder för underhållningen. Så även i kväll i Bloggdio från Vita Huset och det är en riktig pärla som aldrig fick chansen på den tid det begav sig. Bröderna Volt alltså och Jenny Jenny.

brodernavolt_jennyjenny

Mera rock’n roll åt folket. Denna låt har många gett sig på, bland andra Jerry Lee och Crickets-trummisen Jerry Allison, även känd som Ivan. När Jerry/Ivan gjorde låten 1958 så fick den titeln Real wild child. Här kommer en av de vildaste versioner jag hört av Wild one, framförd av revivalrockgänget The New Legion Rock Spectacular.

newlegionrockspectacular_wildone

Cliff Richard har ju en enorm låtskatt att ösa ur så han får vara med även i kvällens bloggdio. Här med en inte alltför vanlig låt från 1964: True true lovin’.

cliffrichard_truetruelovin

Svenska hjältarna Spotnicks hyllas fortfarande som gudar i bland annat Japan och jag tycker nog att de genom åren fått en oförtjänt dålig uppmärksamhet på hemmaplan. Någon gång på 80-talet startade de sin Sverigeturné på Studion vid S:t Eriksplan i Stockholm och jag räknade: vi var 32 personer i publiken! Jag och gitarrguden Bosse Winberg i Spotnicks råkade komma till entrén precis samtidigt och då ville dörrslusken plocka Bosse på inträdesavgift! Varpå Bosse utbrast med äktgöteborgskt eftertryck: Döö, ja’ lirar med  bandet…. Här en låt som inte är instrumental men svänger riktigt bra. Please say yes.

spotnicks_pleasesayyes

Ja, därmed har vi kommit fram till kvällens sista dans och vi hoppas att ni har haft det lika trevligt som vi har haft det. Sista låten är klassikern Mona Lisa i en version som måste ha fått gamle Nat King Cole att rotera några varv i sin grav (eller att rocka loss!) Holländska Kraaijeveld med ett förflutet i bluesrockgänget Bintangs kommer här och med detta så säger Vita Huset tack och adjö för i kväll. Vi grejade det här utan dig YouTube!

kraaijeveld_monalisa

Murare är ett envist släkte

Tänk vad tiden går. Senast jag skrev något här så var det september. För flera dagar sedan. Ack, vad är det som händer? Desto mera illavarslande är det därför att blogga – det är ju i själva verket hur enkelt som helst. Ja, man behöver inte ens tänka utan det är bara att knacka vidare på tangenterna så växer textmassan fram av sig själv. Det viktiga är att komma igång. Ja, ni vet den där kinesen som sa att om man ska skriva ett blogginlägg på en miljon tecken så är det svåraste att göra första tangentnedslaget. Eller hur det nu var.

Detta kommer mig att tänka på Kinesiska Muren och därifrån kommer jag osökt in på en kategori människor som jag skämtsamt brukar kalla för ”murare”. Men detta har inget att göra med vederbörandes yrke eller bakgrund i övrigt utan jag använder ordet mera som en samlande benämning på människor som har vissa svårigheter att få en viss kroppsdel ur vagnen. Som har svårt att komma till skott. Personer som gärna uppskjuter till i övermorgon vad de skulle ha kunnat uppskjuta till morgondagen.

Jag tänker mig att mellan dessa människor och vad som nu ska genomföras så existerar en stor mur av svårigheter. En mur som är så ogenomtränglig att hela företaget ter sig lönlöst innan man ens satt igång. Vad ”muraren” fokuserar på är byggstenarna i den aktuella muren. Med andra ord svårigheter och anledningar till att inte agera.

Säg att min kompis Leffe ska köpa en begagnad bil. Javisst, säger jag, kolla bara på Blocket. Det finns hur mycket som helst att välja på. Men jag ska ha en som max får kosta tio tusen. Inga problem, säger jag, det finns hur många bra bilar som helst under tio tusen. Ja, kanske det, säger Leffe, men så är det ju det att alla bra bilar säljs ju på en gång så att bara skrotet blir kvar. Inte då, säger jag, sätt igång och ring så får du se. Det finns så mycket bilar i omlopp nu att det är köparens marknad.

Ja, säger Leffe, det är synd att man inte bor i Stockholm. Då skulle det vara så mycket lättare att hitta en bil för där finns det ju mycket mera att välja på. (Själv bor han i Knäckebröhult). Ja, men det är inget problem, säger jag! Låt oss gemensamt plocka ut några objekt och så kan jag åka och kolla på dem åt dig. Mjaaa, tvekar han, nu är det ju det att det helst skulle ha varit en Toyota Camry 2002 för en sån har jag avställd  och då hade jag kunnat ha den som reservdelsbil. Finns hur många som helst, säger jag. Ja, så fortsätter vår konversation. Så fort jag lyckats hugga upp ett hål i Leffes mur så är han kvickt som tusan där med en ny sten och mursleven i högsta hugg.

Naturligtvis blir allt så mycket svårare om man hela tiden stirrar sig blind på vilka hinder och svårigheter som tornar upp sig i stället för att helt enkelt sätta igång och jobba. När man lägger ner mera energi på att argumentera varför någonting är omöjligt än att faktiskt göra det så är det svårt att komma vidare. Som med kvällens blogginlägg, till exempel. Mitt dåliga samvete växer ju längre tid som går utan att något blir publicerat och visst finns det motargument. Visst  skulle jag kunna sitta här i timmar och rada upp argument varför jag inte skulle skriva något i bloggen. Det faktum att jag inte har något att skriva om skulle ju vara en helt perfekt sten att foga in i prokrastinationsmuren. Eller faktum och faktum, förresten. Det är ju jag själv som har byggt upp denna mur. Då var det väl tusan om jag inte ska få ihop en text även om jag inte har en aning om vad jag ska skriva om.

En preposition är en fruktansvärd sak att avsluta en mening med. Men ikväll lurade jag i alla fall min inre murare. Nu kan jag gå och lägga mig med ett gott samvete, vilket lär vara den bästa huvudkudden. Nattis alla!